20 december 2006

Jul- och nyårshälsning

Christmas and New Years greetings

Justus och jag vill önska alla en god jul och ett gott nytt år. Hoppas att ni alla kommer att ha det härligt under helgdagarna, och att 2007 blir ett bra år. Låt oss hoppas på mycket glädje tillsammans med våra fyrbenta vänner!

~

Justus and I would like to wish everybody a merry christmas and a happy new year. Hope all of you will have a good time during the holidays, and that 2007 will be a good year. Let´s hope for lots of fun with our fourlegged friends!

Den finaste och bäste!

~

The best and most beautiful!

17 december 2006

Snälle farbror Kevin

The kind uncle Kevin

I dag har Justus återigen träffat den oändligt snälle och tålmodige farbror Kevin (SVCH Monomotapas Kevin), som nyss har fyllt tio år. Justus gjorde självklart allt för att få fart på gammelgubben. För det mesta ignorerade Kevin den lilles ansträngingar helt och hållet, men några springrundor bjöd han på. Då sprang Kevin ifrån Justus hur lätt som helst. I övrigt muttrade han bara lite åt den leksugne Justus.

~

Today, Justus has met the ever so kind and patient uncle Kevin (SVCH Monomotapa´s Kevin) again. Kevin turned ten years old recently. Of course, Justus did everything in his power to get the old man running. Most of the time, Kevin totally ignored his efforts, but he did offer a couple of proper rounds. Then Kevin easily ran away from Justus. The rest of the time, Kevin just muttered a little towards the playful Justus.

Justus är en extremt hungrig valp, och när det nu fanns godis i Kevins matte Annikas fickor var Justus givetvis högeligen intresserad av det :-). Jag tackar min lyckliga stjärna för att Justus är av den hungriga sorten, för både Henry och Penti var väldigt ointresserade av att äta och det ställde till problem många gånger. Så innan Justus kom till mig hoppades jag att min nästa hund skulle vara av den hungriga sorten. Och det är han :-). Men tack och lov tigger han aldrig av min mat.

~

Justus is an extremely hungry puppy, and when there were dog candy in Kevin´s mum Annika´s pockets, Justus was of course very interested in that :-). I thank my lucky star that Justus is of the hungry kind, because both Henry and Penti were very uninteresed in eating and that caused problems many times. So before Justus arrived I was hoping my next dog would be of the hungry kind. And he is :-). But I´m very happy he never begs for my food.

Detta måste väl vara sinnebilden av en snäll, stabil, vuxen hanhund? Justus ville "kolla utsikten" i någon sekund eller två, och Kevin lät honom göra det.

~

This must be the symbol of a kind, steady, grown up male. Justus wanted to "check the view" for one or two seconds, and Kevin let him do it.

16 december 2006

Justus andra viltspår

Justus fieldtracking for the second time

I dag har Justus viltspårat för andra gången. Nu visste han precis vad det handlade om, och han gick spåret både noggrant och utan tvekan. Glädjen blev stor när han hittade klöven :-). Inte blev det sämre av att solen sken för första gången på vad som känns som en evighet i denna regniga och översvämmade del av landet. Men Justus har i alla fall vant sig vid regnväder tidigt i livet :-).

~

Today, Justus fieldtracked for the second time. This time he knew exactly what it was all about, and he tracked carefully and without hesitation. There was a lot of joy when he found the hoof :-).

To make the day even better, the sun was out. It feels like it´s ages since I last saw it. So far in December, it has rained five or six times the normal quantity, and large areas in west Sweden are flooded. Roads are closed, houses and buildings are water damaged and large values have been destroyed for both people and companies. I´m so lucky Justus and I live on a mountain... So no wonder we appreciate the sun these days! But Justus sure has got used to rainy weather early in life :-).

7 december 2006

Justus första besök i Stockholm

I tisdags eftermiddag tog Justus och jag bilen till Stockholm. Jag skulle vara med på ett möte på huvudredaktionen för tidningen som jag jobbar på. Precis som när Justus och jag åkte till Småland sov han som en stock hela vägen, förutom när jag väckte honom för pinkepaus. Vi kom fram till redaktionen sent på kvällen när ingen annan var där, men trots det verkade Justus tycka att det var världens mest spännande ställe :-). Det fanns ju så mycket att undersöka! Vi sov sedan över på redaktionen, och det var första övernattningen någon annanstans än hemma sedan Justus flyttade hem till mig. Vi sov som stenar båda två.

När mina arbetskamrater kom till jobbet på onsdagsmorgonen visste Justus glädje inga gränser, för inte nog med att redaktionen var ett spännande ställe i sig - nu var den dessutom fylld med människor som man kunde hälsa på och busa med. Efter en stunds Justus-extas fick han sitt livs första grisöra, och det höll honom sedan sysselsatt i helt makalösa tre timmar. Fantastiskt vad smidigt det kan vara att vara hundägare när valptänderna sitter kvar och är så ineffektiva :-).

~

On Tuesday afternoon, Justus and I took the car to Stockholm. I was going to a meeting at the main editorial office of the magazine I work for. Just like when Justus and I went to the southeast of Sweden, he slept during the whole car ride, except when I woke him up so that he could pee. We got to the office late in the evening when nobody else was there, but in spite of that Justus seemed to think that it was the most exciting place in the whole world :-). There were so many things to discover! We spent the night in the office, and that was the first sleep-over out of our home since Justus moved to me. We both slept like rocks.

When my colleagues came to work on Wednesday morning, Justus happiness showed no limit. Not only was the office an exciting place in itself - now it was also filled with people he could say hi to and play with. After a while of Justus-ecstacy, he got a dried pigs ear for the first time. That kept him busy for the incredible time of three hours. It´s amazing how convenient it can be to be a dog owner when the puppy teeth are still in the mouth and work so inefficiently :-).

Efter en liten lunchrunda och lite mat slocknade Justus som ett barn och sov sedan, återigen, som en sten. Tre timmar senare fick jag väcka honom eftersom att det var dags att åka hem. Då hade folk kommit och gått, livliga diskussioner hade förts, telefoner hade ringt och sju personer hade ätit lunch samtidigt i samma rum som Justus sov. Men han bara sov... Och sov... Och sov...

När vi var ute och svassade på promenaderna i Östermalmskvarteren runt redaktionen var det däremot ingen sömnig Justus jag hade i kopplet. Han ville helst hälsa på alla, både två- och fyrbenta. Och varje gång vi passerade en port ville han gå in och kolla vad som fanns därinne, alternativt kolla på sin egen spegelbild i glaset. Även om det var praktiskt omöjligt att låta honom hälsa på alla vi mötte, värmde det mitt mattehjärta att han se att han även i okända, röriga miljöer är så enormt nyfiken och positiv. Så jag valde att uppmuntra honom i stället för att korrigera honom. Jag ser det som att all den livserfarenhet han bygger upp nu kommer att bidra till att han förhoppningsvis blir en stabil och balanserad hund som vuxen.

~

After a short walk at lunch time, Justus went to sleep, and again he slept like a baby. Three hours later I had to wake him up because it was time to go back home. By then people hade come and gone, lively discussions had been held, telephones had rung and seven people had eaten lunch at the same time in the same room as Justus was sleeping in. But all he did was sleep... And sleep... And sleep...

But when we took our walks in the fancy surroundings of the office, I definitely didn´t have a sleepy Justus on the lead. He wanted to say hello to everybody, both two- and fourlegged. And every time we passed a front door he wanted to go in and see what was inside or look at his own reflection in the glass. Even if it wasn´t possible to let him say hello to everyone we met, it warmed my heart to see that he is extremely curious and positive even in an unknown and "messy" environment. So I chosed to encourage him rather than correcting him. I look at it this way: all the life experience he is building now will contribute to hopefully turning him into a stable and balaced dog when he has grown up.

Tidningen som jag jobbar på heter Personal & Ledarskap, och här är delar av nästa nummer uppsatt i svartvitt på väggen. Tidningens webbplats finns här: www.hrsociety.se

~

The magazine I work for is called Personal & Ledarskap (Personnel & Leadership), and here are parts of the next issue put up in black and white on the wall. You can find the magazine´s web site here: www.hrsociety.se

4 december 2006

Valpbus med Tess

I dag har Justus träffat den glada ridgebacktiken Tess (Batuulis Afrodite), som är sju månader gammal och bor granne med mig och Justus. Det blev ett oerhört tempo i busandet! Båda två var lika lekfulla, och Justus hamnade upp och ner mest hela tiden.

~

Today, Justus met the joyful ridgeback bitch Tess (Batuulis Afrodite), who is seven months old and lives in the same neighbourhood as Justus and I do. The speed and intensity they got into was quite something! They were both very playful, and Justus ended upside down most of the time.

Här är några av de få sekunder när det var lite, lite lugnt :-).

~

This was during some of the few seconds when the speed was a liiitle bit slower :-).

1 december 2006

Den lille och havet

I dag har Justus fått bekanta sig med de bohuslänska klipporna vid havet. Det tyckte han var så otroligt kul så det var inte klokt! :-) Han sprang runt på klipporna som en riktig galning, och han roade sig helt och hållet på egen hand. Att kuta runt bland alla skrevor och hällar var något av det roligaste han har gjort, hälsar Justus från soffan där han nu ligger helt utslagen efter detta äventyr.

Förutom att springandet i sig var kul blev det också bra koordinationsträning, och dessutom bra miljöträning när vi först passerade en småbåtshamn med tillhörande båtuppläggningsplats. Hundratals presenningar som låg över vinterförvarade båtar stod och slog i den tjuriga kulingen. Justus verkade på en gång tycka att det var himla spännande, och att han ville se mer av detta fantastiska ställe :-). Själva det dånande havet verkade han helst vilja hoppa i direkt, men det var det definitivt inte väder för...

Nedan följer fler bilder från vårt besök på klipporna. Vi lär åka dit fler gånger... :-)

~

Today, Justus has got acquianted with the cliffs by the ocean. He thought it was incredible funny :-). He ran around on the cliffs like a real lunatic, and he seemed to think it was one of the most hilarious things he had ever done! Now he is laying happy and totally exhausted on the sofa.

Except that the running itself was so much fun, it was also a good coordination training. And he also got good environment training when we first walked through a marina with a lot of boats on winter storage on land. Hundreds of tarpaulins, which were covering boats, were making a lot of noise in the nasty wind. Justus immediately seemed to think that it was so exciting, and that he wanted to see more of this fantastic place :-). When he got to the water, he seemed to want to jump in right away, but it was definitely no weather for swimming.

Below, more photos from our visit on the cliffs. We´ll go there again, for sure... :-)

 

 

 

 

24 november 2006

Playdate med farbror Victor

I dag har Justus lekt med Victor (Emoyenis Heroic Zid), som är två år gammal. Justus och Victor har träffats tre gånger nu, och de har himla roligt tillsammans. Victor är så snäll mot den lille galningen, och trots att storleksskillnaden är minst sagt stor leker de jättebra tillsammans. Justus far runt som ett torrt skinn, och under den största delen av tiden får han ganska så ordentlig fart på Victor :-).

~

Today, Justus has been on a playdate with Victor (Emoyeni´s Heroic Zid), who is two years old. Justus and Victor have met three times now, and they have a lot of fun together. Victor is so gentle with the little lunatic, and in spite of the size difference they play very well together. Justus runs around like a maniac, and most of the time he gets Victor into quite a high speed too :-).

 

 

Victors matte Josefine erbjöd bus med pinnar, och Justus var inte precis sen att hänga på :-).

~

Victor´s mum Josefine offered to play with sticks,
and she didn´t have to ask Justus twice :-).

Och så en bild på världens goaste, finaste, härligaste, mysigaste, duktigaste och gladaste valp :-).

Den enormt stora buren som han ligger i på bilden ovan har jag fått låna av snälla Tina Gavling. Min tanke var att Justus skulle kunna vara i buren när han behövde vara ensam hemma, men det hade inte Justus tänkt sig... :-/ Efter att ha tillbringat en hel dag i en liten bur när han flög från England till Sverige protesterar han högljutt om han blir instängd i buren på bilden ovan. Däremot använder han den gärna som lekstuga :-). Och däremot går det bra att lämna honom ensam i hela lägenheten utan att han hittar på något bus (peppar, peppar). Korta stunder än så länge, men vi övar varje dag på att förlänga tiden. I buren i bilen går det också alldeles utmärkt att lämna honom - där somnar han efter bara några minuter.

~

And here is a photo of the world´s cutest, sweetest, most lovely, best and happiest puppy :-).

The enourmous cage he is laying in on the photo above is lended to me by the very kind Tina Gavling. My thought from the beginning was that Justus could stay in the cage when he had to be alone at home, but that was not what Justus had in mind... :-/. After spending a whole day in a small cage when he flew from England to Sweden, he protests loudly if he gets locked into the cage on the photo above. But he loves to use it as a playhouse :-). And it works just fine to leave him alone in the whole apartment. Only for short whiles so far, but we practise every day on prolonging the time. It also works just fine to leave him alone in the cage in the car - he falls asleep there after only a few minutes.

18 november 2006

Justus på reportageresa

I går (fredag) var Justus för första gången med mig på reportageresa. Vi åkte fram och tillbaka till Småland över dagen. Under tiden som jag var och gjorde ett reportage i Ramkvilla, var Justus hemma hos Cleo (Hayawani Nanime Rayha) och hennes matte Gunilla Karlsson på en gård utanför Åseda några mil från Ramkvilla. Cleo och Justus kom jättebra överens - de både busade och kopplade av väldigt fint tillsammans. Cleo gav dessutom Justus några påminnelser om att störst går först, och att små valpar inte ska försöka roffa åt sig av stora hundars mat :-). Det var välbehövliga påminnelser!

Det här var min och Justus första långtur, och allt gick verkligen kanonbra. Vi åkte 67 mil på en dag, och han sov som en sten precis hela tiden. Han skötte sig dessutom hur bra som helst hos Cleo och Gunilla, och han hade inga problem med att jag lämnade honom där. Min duktige vovve! :-)

Nedan följer två bilder till på fina Cleo, fyra år gammal.

~

Yesterday (friday), Justus joined me on a journalistic work trip for the first time. We went back and forth to southeast Sweden in one day. While I was interviewing and photographing in Ramkvilla, Justus was at the home of the ridgeback Cleo (Hayawani Nanime Rayha) and her mum Gunilla Karlsson in the countryside about half an hour from Ramkvilla. Cleo and Justus got along really well - they both played and relaxed together very nicely. Cleo also gave Justus a couple of reminders that puppies should make way for older dogs, and that it is not recommended for puppies to try to steal older dogs´ food :-). Those reminders were good!

This was mine and Justus´ first long trip together, and everything went just fine. We travelled in total eight hours in the car, and he slept the entire time. He also behaved very well at Cleo and Gunilla´s home, and he had no problem with me leaving him there. I´m so pleased with him!

Below, two more photos of beautiful Cleo, four years old.

 

15 november 2006

I hasorna på Ronja

I dag har Justus träffat grosser münsterländer-tiken Ronja, två och ett halvt år. De hade verkligen jätteroligt tillsammans! De jagade varandra mer eller mindre hela tiden, och båda såg ut att tycka att det var lika kul :-).

~

Today, Justus met the grosser münsterländer bitch Ronja, aged two and a half. They really seemed to have a lot of fun together! They chased eachother more or less all the time, and they both seemed to enjoy it just as much :-).

 

Här är Justus och Ronja med Ronjas husse Claes, som också var Pentis husse innan Penti flyttade hem till mig och Winnie.

~

Justus and Ronja with Ronja´s dad Claes, who also was Penti´s dad before Penti moved to me and Winnie.

Vackra Ronja!

~

Beautiful Ronja!

11 november 2006

Justus första viltspår

I dag har Justus viltspårat för första gången, och det gick så bra! Först fick han bekanta sig med rådjursklöven hemma på vardagsrumsgolvet (det är det han gör på bilden ovan). Det tog inte många sekunder förrän han låg och gnagde på den. Sedan lade jag det 50 meter långa spåret i skogen med klöven och max 20 droppar av en vätska bestående av en del blod och tre delar vatten. Spåret låg en timma, och därefter var det spårningsdags för Justus. Tyvärr hamnade vi mitt i en svinkall regn- och hagelskur, så vädret var inte precis med oss. Men det gick bra ändå. Justus var lite osäker på vad han skulle göra, men han spårade i alla fall. När han hittade klöven blev vi båda helt överlyckliga :-). Han började leka med den omedelbart, och sedan bar han den i munnen hela vägen tillbaka till bilen. Här finns en stolt matte, kan jag lova!

~

Today, Justus has fieldtracked for the very first time, and it went so well! First, he got acquainted with the roe deer´s hoof at home in the livingroom (that´s what he is doing on the photo above). Only a few seconds passed before he started to gnaw on it. Then I made the track (50 meters long) in the woods with the hoof and maximum 20 drops of a liquid mix of 25 percent blood and 75 percent water. One hour passed, and then it was time for Justus to track. Unfortunately, there was a rain- and hail shower just then, but Justus was okey with that. He was a little bit unsure about what to do on the track, but he tracked. When he found the hoof, we both got SO happy :-). He started to play with it immediately, and when we walked back to the car, he carried the hoof in his mouth all the way back. I can assure you I am a very proud mum!

 

Här har Justus hittat klöven. Regn- och hagelskuren gjorde att fotograferingen fick ske i racertempo... :-/

~

On the photo above, Justus has just found the hoof. The rain- and hail shower forced me to take the photo in record time... :-/

5 november 2006

På besök hos farbror Kevin

I går var Justus och jag och hälsade på hemma hos Kevin (SVCH Monomotapas Kevin) och hans matte Annika. Kevin fyller tio år om två månader. Han är egentligen inte förtjust i valpar, men Justus och han går riktigt bra ihop. Kevin visade inga tendenser att vilja rymma hemifrån trots att den lilla odågan var där på besök :-). Kevin bjöd till och med på några lekrundor, om än korta. Justus försökte självklart dra i gång mer ordentliga lekar.

~

Yesterday, Justus and I visited Kevin (SVCH Monomotapas Kevin) and his mum Annika. Kevin will turn ten years old in two months. He is not very fond of puppies, but Justus and Kevin get along well. Kevin showed no tendencies to run away from home, even though the pestering little puppy was there :-). Kevin was even generous enough to play a little with Justus. Of course, Justus tried to start more proper plays.

Stilige Kevin i eftermiddagssolen.

~

Handsome Kevin in the afternoon sun.

På en stig utanför Annikas tomt knallade den fjortonåriga shetlandsponnyn Pontus förbi när vi var i trädgården. Justus blev självklart väldigt nyfiken, även om det var lite tryggt att ha ett staket emellan till att börja med.

~

On a path just outside Annika´s garden, the fourteen year old Shetland pony Pontus walked by when we were in the garden. Of course, Justus became very curious, but first it was kind of safe to have a fence in between.

Men bara en liten stund senare hade Justus på eget bevåg tuffat till sig och gått runt staketet för att kolla närmare på den minst sagt stora "hunden". Min duktige vovve som självmant vågade undersöka denna konstiga filur! Eftersom jag visste att Pontus är kolugn och helt hundsäker vågade jag låta Justus göra det.

~

But only a short while later, Justus toughened up all by himself and walked around to the other side of the fence to check up the huge "dog". Such a good puppy, who without support dared to examine this strange creature! Since I knew that Pontus is very calm and used to dogs, I dared to let Justus do it.

Jag passade på att göra några försök med att ställa upp Justus i Annikas trädgård. Jag tror inte att jag någonsin tidigare har ställt upp en så ung hund, och det gick inte särskilt bra. Frambenen för långt fram och bakbenen för långt bak med bland annat sluttande rygglinje som följd. Någon sluttande rygglinje har Justus inte, så bilden gör honom inte rättvisa. Men men, hoppas att den ändå kan ge en glimt av hans fina exteriör.

~

I took the chance to try to stack Justus in Annikas garden. I don´t think I´ve ever stacked a dog this young, and I didn´t do very well. Front legs put to much forward, and back legs put to much backward with consequences such as a sloping topline. Justus does not have a sloping topline, så the photo does not do him justice. Still, I hope it gives a glimpse of his nice exterior.

Och nu blir det avbrott för reklam. En av anledningarna till att jag och Justus åkte hem till Annika och Kevin var att Annika skulle låna den här flaskan av mig. Det är ett medel som tar bort hundlukt i bilar, och det fungerar verkligen bra. Precis innan Justus kom till mig från England sålde jag min tidigare bil, en Golf som jag hade haft i sex år och som luktade väldigt mycket hund fortfarande - ett år efter att mina hundar dog. Med andra ord satt hundlukten som berget.

Av en tillfällighet fick jag tag på flaskan på bilden, och så sprayade jag precis alla textilier i hela bilen med medlet. Poff, hundlukt borta! I stället luktade bilen som alla bilar (oavsett årsmodell) luktar när de finns till salu hos bilfirmor. Så nu har jag allt kommit på vad bilhandlarna gör med bilarna innan de ställer ut dem i bilhallarna :-). De som köpte min Golf nämnde inte ordet hund en enda gång innan de köpte bilen. Nu ska Annika sälja sin bil, och då är det dags för Turtle Wax Odor-X att rycka ut igen.

~

And now, a commercial break. One of the reasons we went to Annika and Kevin was to lend Annika this bottle. It contains an agent which takes away pet odour in cars, and it works very well. Just before Justus moved to me from England, I sold my former car. It was a VW Golf, which I had owned for six years and which still had a dog odour - one year after my dogs died. In other words, the odour wouldn´t budge.

By coincidence, I got the bottle on the photo, and I sprayed all the textiles in my car with the agent. Bang - the odour was gone! The car instead smelled like all cars (no matter how old they are) smell when they are for sale at car dealers. So now I have found out what car dealers do with their cars before putting them in the car halls :-). Those who bought my Golf didn´t mention the word dog once before they bought the car. Annika is going to sell her car now, so it is time for Turtle Wax Odor-X to rush her help as well.

3 november 2006

Mycket lek hemma hos Singoalla och Emsi

I dag har Justus och jag hälsat på hemma hos Eva Mustad, Singoalla och Emsi igen. Singoalla och Justus hade verkligen jätteroligt tillsammans. De lekte oavbrutet med varandra, och båda såg så nöjda ut så. Emsi var inte lika leksugen, men gjorde vissa inhopp i leken. På bilderna ovan och nedan syns Singoalla och Justus i full fart.

~

Today, Justus and I visited Eva Mustad, Singoalla and Emsi again. Singoalla and Justus had so much fun together. They played all the time, and they both seemed so pleased. Emsi was not that eager to play, but she joined a few times. On the photos above and below, Singoalla and Justus are in full speed.

 

 

 

Justus i flygande fläng. Foto: Eva Mustad.

~

Justus stretching out. Photo: Eva Mustad.

Världens vackraste Singoalla (SUCH Hayawani Kamilika Rangi).

~

The world´s most beutiful Singoalla (SUCH Hayawani Kamilika Rangi).

Och världens finaste Justus, nu tolv och en halv veckor gammal.

~

And the cutest Justus in the world, now twelve and a half weeks old.

1 november 2006

Justus första snö

I dag har säsongens första snö fallit i Göteborg, och därmed blev det snöpremiär för Justus. Han knallade ut som vanligt på morgonen, och så smakade han lite på snön, och så var det inte mer med det. Fast han var ännu mer uppspelt än vanligt och tyckte nog att det var lite extra kul att vara ute när snön låg där! Nedan följer fler bilder på afrikanen/engelsmannen på plats i den kalla nord.

~

Today, this season´s first snow has fallen, and that meant snow premiere for Justus. He walked out just like he usually does in the morning, and then he tasted a little of the snow, and then there was nothing more to it. But he was even more lively than he usually is, and probably thought it was extra funny to be outside when the snow was there! Below, more photos of the african/englishman on site up in the cold north.

Lukta, lukta. Konstiga lukter blev det när det låg en massa snö på marken.

~

Sniffing, sniffing. The ground probably smelled strange with all the snow on it.

 

"Alltså, hur hamnade jag här egentligen? Här är man byggd för afrikanskt klimat och född i det regniga England, och här sitter jag nu - när jag är två och en halv månader gammal - i snö? Det här måste jag fundera över."

~

"How did I get here? I´m built for an african climate and born in a rainy England, and here I am - when I´m two and a half months old - sitting in snow? This, I have to think about."

29 oktober 2006

Träff med Tassa

I dag har det äntligen varit bra väder. Jag undrar om det är hösten som är ridgebackfärgad, eller om det är ridgebacken som är höstfärgad? :-) Oavsett vilket så gör han sig bra, Justus, bland höstlöven på morgonpromenaden.

~

Finally - good weather today. I wonder if it is fall that is ridgeback-coloured, or if it is the ridgeback that is fall-coloured? :-) Anyhow, Justus sure looked nice among the leafs on the morning walk.

I eftermiddag och kväll har vi träffat Pernilla och Tassa (Stenänga Ghali Basha). Tassa verkade vid första anblicken tycka att Justus var en kul kille, men ganska snabbt gick det upp för henne att detta var en liten parvel som inte var torr bakom öronen, och som därför behövde bli påmind om hur man uppför sig som folk (eller snarare som hundar). Så Tassa rullade runt Justus några varv, och sedan var det slut på aktiviteterna för hennes del. Justus verkade inte ta någon som helst notis om att han faktiskt blev dängd i backen både en och två gånger, utan han fortsatte oförtrutet att försöka leka igång Tassa. Tji fick han! Hunddamer i sina bästa år behöver annat än en elva veckor ung valp för att trycka på tjoho-knappen :-).

~

This afternoon and evening, we met Pernilla and Tassa (Stenänga Ghali Basha). At first sight, Tassa seemed to think that Justus was a funny guy, but pretty soon she realised he was a little fellow not dry behind his ears, who therefore needed to be reminded of how to behave like a dog. So Tassa rolled Justus around a couple of rounds, and then her activities were over. Justus didn´t seem to take any notice of the fact that he was thrown to the ground several times - he just kept trying to get Tassa to play with him. But he had nothing for it... To push the weeeeha-button, dog ladies in their best years need other things than a puppy at the age of eleven weeks :-).

28 oktober 2006

Busigare och busigare

För varje dag som går blir Justus busigare och busigare! Han leker och biter, och biter och leker. En av hans favoritleksaker är prylen på bilden ovan. Inne i gummikulan finns en liten pingla, och jag vet inte hur många duster Justus och den leksaken har haft :-).

~

Day by day, Justus becomes more and more hooligan-like! He plays and bites, and bites and plays. One of his favorite toys is the thing on the photo above. Inside the rubber ball is a small tinkler, and I don´t know how many fights Justus and this toy have had by now :-).

Den här leksaken både pinglar och "slår tillbaka" när Justus slänger runt med den, och det tycker han är hur kul som helst :-).

~

This toy both tinkles and "punches back", and Justus finds that extremely amusing :-).

Som tur är sover han en hel del emellan lekstunderna, och han har lätt för att koppla av.

~

I´m lucky he sleeps quite a lot between his playing sessions, and he relaxes really easily.

Det är mycket mysigare i soffan sedan Justus flyttade in :-).

~

It´s much cosier in the sofa since Justus moved in :-).

Än så länge kan han ligga på tvären i soffan. Varje gång jag ser att han gör det blir jag påmind om hur liten han fortfarande är...

~

Justus can still lay crosswise on the sofa. Every time I see him do that, I become reminded about how small he still is...

Världens finaste!

~

The world´s prettiest!

23 oktober 2006

Första gången av mycket

För en liten valp som Justus är det ju mycket som ska göras för första gången. I går var vi till exempel i storskogen för första gången. Justus gjorde stora ögon över allt som fanns att undersöka där. Han såg ut att tycka om det och han tog sig glatt fram över stock och sten.

Hans färger på bilden ovan ser på grund av blixtljuset ljusare ut än de egentligen är, men jag tycker att han är så fin på bilden så jag var tvungen att lägga ut den ändå :-).

~

There are a lot of first times for a puppy like Justus. Like yesterday, when we went to the forrest for the first time. Justus looked at everything with big eyes. He seemed to enjoy it and he ran around happily.

His colours on the photo above look paler than they are, but I think he looks so cute on the photo that I had to put it here anyway :-).

Det gäller att lära sig att balansera och parera...

~

Time to learn how to balance and parry...

I kväll har vi för första gången varit hos Eva Mustad och ridgebackarna Singoalla och Emsi. Justus gav allt för att få fart på hunddamerna :-). På bilden ovan Singoalla en hundradels sekund innan hon vänligt men bestämt sa till Justus att "nu får du väl ändå ge dig". Singoalla (SUCH Hayawani Kamilika Rangi) är förresten syster till en av Justus uppfödares tikar; Ambaa (Hayawani Kamambaa Rangi to Faahac). Så så här långt är Justus alltså bekant med två av systrarna K i Hayawanis Rangi-kull. Carmen (Hayawani Kambala Rangi) kommer han också att få bekanta sig med framöver.

~

Tonight, Justus made his first visit to the home of Eva Mustad and the ridgeback girls Singoalla and Emsi. Justus did everything in his power to get the dog ladies going :-). On the photo above, Singoalla is about a millisecond from friendly but firmly saying to Justus that he better give up his efforts. Singoalla (SUCH Hayawani Kamilika Rangi) is by the way sister to one of the bitches Justus breeder owns; Ambaa (Hayawani Kamambaa Rangi to Faahac). So this far, Justus is familiar with two of the K sisters in Hayawani´s Rangi litter. Further on in time, he will also get to know Carmen (Hayawani Kambala Rangi).

Hemma hos Eva Mustad och hennes hundar blev det dessutom badpremiär för Justus. Inte något finbad precis - i farten råkade han hamna i ett halvt igenvuxet och vattenfyllt dike. Men han verkade gilla det också, precis som han verkar gilla det mesta :-).

~

Justus also took his first bath at the home of Eva Mustad and her dogs. It was not at all a fancy bath... As he was running around, he just happened to run into a ditch that was waterfilled and almost overgrown. But he seemed to enjoy that as well as everything else :-).

Vid ett tillfälle under kvällen låg Singoalla i sin biabädd, när Justus efter ihärdigt arbete fick upp henne på benen. Då gick Justus, den sluge typen :-), nöjt och lade sig i biabädden. Då tyckte Singoalla att livet var outhärdligt orättvist, så hon tog på sig sin mest bedjande blick gentemot matte Eva som satt i fåtöljen, och sedan fick Singoalla komma upp i fåtöljen. Då verkade hon tycka att ordningen var någorlunda återställd...

Tack Eva, Singoalla och Emsi för en trevlig kväll - vi kommer gärna tillbaka snart igen!

~

At one time during the evening, Singoalla was laying on her dog bed, when Justus after really heavy work got her up hon her legs. Then Justus, the smart little fellow :-), rapidly and very pleased took Singoallas place on the dog bed. Singoalla then seemed to think that life was just too unfair, so she took on her most pleading eyes and looked at mum Eva, who was sitting in the armchair. Then Singoalla was allowed to get up into the armchair, and so she thought justice was done again...

Thanks Eva, Singoalla and Emsi for a nice evening - we would love to be back again soon!

21 oktober 2006

Fler bilder på Justus Juvel

Livet med Justus är kalashärligt! Han är verkligen helt underbar, och mycket lättare att leva med än jag var inställd på. Jag befarade att det mer eller mindre skulle vara en fyrbent terrorist som landade på Landvetter, men så har det alltså inte alls blivit. Justus är hur snäll som helst. Än så länge, kanske jag ska tillägga, för sådant kan ju ändra sig med tiden... ;-) Nedan finns fler bilder på chokladkolan!

~

Life with Justus is wonderful! He is truely lovely, and much easier to live with than I thought he would be. I more or less expected a fourlegged terrorist to land at the airport, but it has not turned out like that at all. Justus is really nice and friendly. At least so far - those things can change with time... ;-) More photos of the chocolate toffee below!

 

 

19 september 2006

Justus Juvel är här!

Äntligen, äntligen har Justus Juvel landat och flyttat hem till mig! Flygresan i en bur mellan Manchester och Göteborg gick fint. Ut ur buren kom en mycket glad och kärvänlig liten kille :-). Justus charmade tulltjänstemannen så till den milda grad att Catharina nog gärna får sälja en valp till honom framöver om hon vill! Förutom att visa livsglädje och kärlek gentemot oss, passade Justus på att undersöka insidan på fraktterminalen ordentligt.

På hemvägen somnade han i mitt knä innan vi ens hade hunnit lämna parkeringen, och väl hemma sysselsatte han sig glatt med sina nya leksaker under tiden som vi tvåbenta fikade. Natten gick verkligen över förväntan. Han sov bredvid mig i sängen hela natten, och vid åttatiden vaknade jag och tänkte att det är nog bäst att jag väcker den här sjusovaren och ser till att han får äta frukost. Justus själv hade ingen som helst brådska!

Överhuvudtaget funkar allt jättebra. Han är så himla glad, vänlig och lyhörd, samtidigt som han tycker att det är enormt roligt att leka och gärna håller på väldigt länge. Sedan hörs ett "dunk" när han somnar som en sten :-). Han vill gärna vara nära, nära mig, och det får han mer än gärna vara. Och svansen går oavbrutet när han är på benen! På det stora hela är han helt, totalt och fullständigt underbar med sitt härliga sätt, sina lena öron, sin mjuka mage, sin ljuvliga valpdoft och sina lena trampdynor. Jag är så glad över att han och jag ska leva livet tillsammans :-).

Fler bilder på juvelen finns nedanför den engelska texten.

~

Finally, Justus the Jewel is here! The trip to Sweden went just fine. Out of the cage came a very happy and affectionate little boy :-). Justus charmed the customs officer to such a level that Catharina will probably be able to sell a puppy to the customs officer further on if she wants to! Apart from showing joy of living and love towards us, Justus also took the opportunity to examine the cargo terminal properly. On the way home, he immediately fell asleep in my lap, and when we got home he kept himself busy with his toys while we twolegged had a cup of coffee. The night went by just fine. He slept beside me all night, and by eight o´clock I thought I´d better wake up him up and give him his breakfast. Justus himself was in no hurry!

All in all, everything works just fine. He is so happy, friendly and sensitive, and at the same time he loves to play and keeps doing that a lot. When he stops, he often falls asleep immediately. He loves to be very close to me, and I love when he is. And he wags his tail all the time when he is up on his legs! He is totally, utterly and completely wonderful with his lovely way of being, his smooth ears, his soft belly, his lovely puppy scent and his smooth pads. I´m so happy that Justus and I will live our lives together :-).

 

 

När jag var på Crufts i mars i år, träffade jag ju både Justus mamma Fiyaa och Justus pappa Dodge. De enda riktiga Crufts-souvenirerna som jag köpte med mig var två hundmatskålar, och nu har Justus invigt dem. En skål för mamma, och en skål för pappa! Självklart med den lååånga svansen intensivviftande under tiden :-).

~

When I visited Crufts this year, I met both Justus mother Fiyaa and Justus father Dodge. The only real Crufts souvenirs I bought were two dog bowls, and Justus has now used them for the first time. One bowl for mummy, and one bowl for daddy! And of course, wagging his looong tail meanwhile :-).

17 september 2006

På inoff med Zazza

I dag har jag för första gången visat den finska stövaren Zazza (RR Härkilas Zazza). Hon är sex år gammal och dagens inofficiella utställning på Partille Brukshundsklubb var Zazzas första utställning någonsin. Resultatet blev ett förstapris. Med tanke på att Zazza är nybörjare och en försiktig tjej, så är jag jättenöjd med hennes insats i dag. Hon är en oerhört duktig drivande jakthund på hare och räv, och nu när jaktsäsongen har börjat ska Zazzas "sommarkilon" dessutom snabbt rinna av henne. Till utställningen i Växjö i november hoppas vi att hon är i toppform! :-)

Zazza på språng.

Och framför domarbordet.

Med husse John Lunde och matte Birgitta Danielsson.

Så här trött blir man när man precis har begått sin utställningspremiär. Zazza slocknade som en sten precis vid ringside direkt efter vårt framträdande :-).

BIR-vinnare bland de vuxna ridgebackarna blev Yazza (Kamba Anatulinda Fuzu Yazza)
med matte Anna Florell.

Tack John, Birgitta, Tina, Anna och alla hundarna för trevligt sällskap under dagen! Inoff är verkligen kalasroligt - så totalt opretentiöst och bara jättetrevligt alltihop.

Jag tog en hel del bilder under dagen, och en del av dem kommer här:

Maddox (Rex Ventors Maddox) vet vad han gillar här i livet :-).

 

 

 

 

 

 

 

16 september 2006

Ett tomt år utan Winnie

I dag, den 16 september, går mina tankar ännu mer än vanligt till min älskade Winnie Vovve. I dag är det ett år sedan hon lämnade mig.
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket.

Världens finaste vovva - mattes älskade Winnie.

10 september 2006

En nystart och ett säsongsslut

Det här har varit en väldigt trevlig helg! I fredags kväll kom Catharina och Carmen hit, och precis innan det mörknade gick jag ett viltspår med Carmen. Jag hade lagt det ett dygn tidigare och inkluderat alla svårigheter jag kunde komma på, så det var verkligen något för Carmen att bita i. Hon klarade det jättebra! För min egen del var det sann lycka att återigen, för första gången på ett år och tre månader, få hålla i linan bakom en spårande hund. Jag har verkligen saknat spårandet sedan Winnie och Penti dog. På bilden ovan ger Carmen klöven vad den tål.

I svinottan i går morse bar det i väg ner till Råå brukshundsklubb söder om Helsingborg, där SRRS höll certutställning. Det var absurt många hundar anmälda - 113 stycken, varav 26 öppenklasstikar. Carmen fick en slät etta i öppenklass. På bilden ovan syns de fem tikar som domaren Rajko Rotner plockade ut till slutstriden i bästa tik-klassen. Från vänster Vereus Qoya Jura som till slut blev tredje bästa tik, Djungelkattens Zuluridged Zelda som blev fjärde bästa tik, Ridgebows Kamomille of Wasco som blev bästa tik och fick cert, Hayawani Chozi Zulaykha (Chozi) som blev femte bästa tik och längst till höger Ch Stenänga Ghali Binti M´Falme som slutade som andra bästa tik.

Här en stilstudie på Lotta Francke och fina Chozi, när de precis hade fått femteplaceringen i bästa tik-klassen.

Bäst i rasen blev sedan Ridgebows Kamomille of Wasco, och bäst i motsatt kön blev Ch Stenänga Great G´s Chicory. I bästa hanhundsklassen placerade domaren följande hundar:

1. Ch Stenänga Great G´s Chicory

2. Ghali Akili af Argos (cert)

3. Ch Higginsåbyhem

4. Ch Mankoyas Great Gambo

5. Nummeretts Ridged Prins Ess

I dag var det avslutning på vår utomhussäsong. Sydskånska Kennelklubben anordnade internationell utställning på Sofiero. Även där var det ruggigt många ridgebackar anmälda; 89 stycken i de officiella klasserna, plus sju valpar. Öppenklass tikar, som Carmen och jag deltog i, hade hela 25 anmälda. Carmen slog till med en andraplacering med CK i öppenklass! Hon var så himla duktig - hon både stod och sprang jättefint under hela den ytterst tidskrävande bedömningen.

Till bästa tikklassen hade hela 19 tikar kvalificerat sig, så snacka om tung konkurrens... Men gissa vad? Carmen blev fjärde bästa tik! :-) Otroligt kul att få en så bra placering i en bästa tikklass som bestod av så många, och inte minst så bra, tikar. Återigen hamnade vi en placering från certet, och jag kunde nästan känna lukten av den blåa och gula trycksvärtan när jag såg certkortet överlämnas till Ridgebows Jamie of Great Gambo på tredjeplaceringen :-/. Men men, inget att göra åt för vår del i dag. Däremot: om allt går som planerat så lovar jag att vi kommer tillbaka med en ännu mer mogen och färdig Carmen och en om möjligt ännu mer taggad Helena när nästa utomhussäsong startar ;-).

Bilden ovan får symbolisera Catharinas, Carmens och min otroligt roliga säsong med mängder av utställningar, fina resultat, nya och gamla hundbekantskaper, mycket babbel, Coca-cola, svettiga mackor och hundgos, många vandrarhemsövernattningar, ett nytt suveränt bra utställningstält och framförallt mycket glädje :-). Tveklöst har detta varit en av mina roligaste utställningssomrar.

TACK CATHARINA OCH CARMEN för den här säsongen -
det har varit precis hur kul som helst!

Nu lär en period av svår utställningsabstinens snart vidta innan höstmörket lägger sig. Fast som tur är ska jag visa en finsk stövare på en inofficiell utställning på söndag. Fram till dess blir det hårdträning med henne. Så jag kan skjuta upp abstinensen ett litet tag i alla fall... :-)

Nedan följer ytterligare ett par bilder från Sofiero i dag.

BIM blev Ch Emoyenis Grand Zuberi, och BIR blev Ch Stenänga Ghali Binti M´Falme.
Domare var Arne Foss.

Eftersnack efter bedömningen kan man nog aldrig få för mycket av :-). Till vänster Catharina Tandefelt och till höger Chozis matte Lotta Francke.

 

3 september 2006

Sensommarhelg på Öland

Från fredag till lördag var Carmen, Catharina och jag på Öland. Anledningen till resan var den nationella utställningen på Böda Sand. Men den tillställningen håller jag just nu på att radera ur mitt medvetande... Resultatmässigt gick det hyfsat; Carmen blev tvåa i öppenklass med CK och mängder av fina hundar åkte ut med tvåor, så jag kan inte klaga (kan dessutom nämna att bland hanarna var det enbart championhanen SUCH Stenänga Great G´s Chickory som fick CK - domaren höll alltså inne hanhundscertet). Däremot blev jag arg som en bålgeting på domaren eftersom han inte tillät att vi som visade hundarna ställde upp dem! Det var något av det mest idiotiska jag har varit med om i en utställningsring. Eftersom jag anser att det är min rättighet som handler att få ställa upp hunden, valde jag att strunta i hans förbud. Det föll nog inte precis i god jord.

Jag kan inte de formella reglerna runt det här, men så här ser jag på saken: Det finns i princip fem roller i en utställningsring. (1) Hunden är förhoppningsvis hyfsat med på noterna och visar upp sig så gott han eller hon kan. (2) Den ena ringsekreteraren skriver kritiker och håller ordning på papperen, och (3) den andra ringsekreteraren ser till att alla ekipage är där de ska vara och delar ut band och lappar. (4) Domaren dömer utifrån det han ser i ringen, och (5) handlern visar upp hunden så att den kommer till sin största möjliga fördel.

Dessa roller är nog tydliga och klara för de flesta som har erfarenhet av hundutställningar. Att domaren då försöker bestämma hur jag som handler ska utföra min uppgift tycker jag är att inkräkta på min roll. Det anser inte jag att han har rätt att göra, lika lite som jag som handler kan inkräkta på domarens eller ringsekreterarnas roller och uppgifter. Självklart kan domaren tala om för mig till exempel vart jag ska springa och var han vill att hunden ska stå när han dikterar kritiken, men hur jag löser dessa uppgifter är upp till mig och inte upp till domaren. Det ska han helt enkelt inte lägga sig i.

Så som sagt, delete-knappen i hjärnan jobbar för fullt med att radera gårdagen. Några bilder från utställningen blev det inte i ilskan, men däremot tog jag många bilder på gården/vandrarhemmet där vi övernattade. Se nedan! Bilden ovan är tagen från vårt rum under den vackra soluppgången vid sjutiden på morgonen.

Den här glada grisen lever ett härligt liv på gården. Hon bor tillsammans med en flock suggor i en inhägnad stor som en fotbollsplan, där de bökar, umgås, grymtar och sover dygnet runt. Tycker de att det är ruggigt väder har de små hyddor som de kan gå in i. Visst är hon söt?

I en annan inhägnad bor den här enormt stora galten. Han måste väga minst 200 kilo.

Pumpor odlas i stora mängder på gården och säljs i gårdsbutiken.

På gården finns också ett jättetrevligt café, där vi åt en kalasgod frukost i går. Måste vara första gången någonsin som jag har kunnat äta frukost innan jag ska åka på hundutställning...!

Får finns också på gården, och skinn från dem säljs i butiken.

Salami på tork i gårdsbutiken.

Mur av öländsk kalksten. Muren utgjorde ena sidan av galtens inhägnad.

En tollartik bor på gården och hon kollade nyfiket vad alla höll på med. Min bil undersöktes inte bara på utsidan, utan även på insidan :-).

Huvudbyggnaden.

När vi åkte från vandrarhemmet till utställningen trodde vi knappt våra ögon när vi fick se de här kamelerna i en hage mitt på den ölandska landsbygden!

Nästan lika förvånade blev vi när vi såg den här vägskylten. Hur kommer man på att man ska kombinera strutsar och kultur?! Måste vara kreativa människor som driver den verksamheten... :-)

Nedan följer fler bilder från gården där vi bodde.

Utsikt från Ölandsbron, mot fastlandet. Hej då Öland för den här gången!

23 augusti 2006

Jag har klarat hagelvapenprovet!

I kväll har jag klarat av det andra av de tre delproven i jägarexamen. Ända sedan i slutet av maj har jag övningsskjutit med hagelgevär på lerduvor på skjutbana minst en, ofta två, gånger per vecka. I kväll sköt jag godkänt på hagelvapenprovet, och fick godkänt på momenten med säker vapenhantering och avståndsbedömning! Gissa om det kändes fint :-). Nu har jag "bara" kulvapendelen kvar innan jag har en komplett jägarexamen.

Ett stort tack till instruktören John Lunde som på ett så bra sätt har lärt mig att skjuta, och som haft ett sådant tålamod med mig. Och ett stort grattis till min skyttekompis Reene Björkman, som också blev godkänd på hagelprovet i kväll!

För er som aldrig har provat på lerduveskytte med hagelgevär vill jag gärna berätta att det är precis hur kul som helst :-). För mig har det absolut inte varit någon plåga att övningsskjuta - tvärtom har jag sett fram emot varje tillfälle, och jag kommer att fortsätta skjuta på hagelbana till stor del för att det är så himla kul. Vapen lånar man på banan, och är man på en bra skjutbana finns det duktiga instruktörer som hjälper den som behöver hjälp. Man får dock inte glömma bort att vapen är livsfarliga, och att det därför krävs att man gör exakt så som man ska göra för att saker och ting inte ska gå galet. Gör man bara det så är det helt enkelt skitkul att splittra lerduvorna så att de blir pulver! :-)

20 augusti 2006

Utställning i Norrköping

I går var Catharina, Carmen och jag på den internationella utställningen i Norrköping. Vi invigde Catharinas nya tält :-). Lysande och enkel anordning som definitivt höjer livskvaliteten under utställningsdagarna. Finns att köpa här: www.uteliv.se.

Jag visade Carmen i öppenklass, där det var 13 tikar anmälda. Carmen blev fyra i öppenklass med CK, men oplacerad i bästa tik.

Wilda (Hayawani Darabi Sikelele) var på sin första utställning någonsin, och det med den äran. Hon visade sig jättefint, och hennes handler Bonnie Holmström gjorde ett kanonbra jobb. Wilda blev fyra i juniorklass.

Den det gick allra, allra bäst för i går var Dexter (Hayawani Cheko Zulayhka), som tog sitt andra cert, sitt första CACIB och blev bäst i rasen! Helena Sirén, Kennel Anzantra, visade Dexter på ett väldigt fint sätt. Bäst i motsatt kön blev Ch Rex Ventors Cetinja. Domare i rasringen var Per-Erik Wallin.

Att domaren föll för den stilige och trevlige Dexter är inte svårt att förstå!

Efter rasbedömningen blev det samling runt Dexters kritiklapp :-). Från vänster Helena Sirén, Maude Fyrenius, Catharina Tandefelt, Dexters husse Jonas Hallberg, Dexters matte Ulrika Johansson samt Marcus Lindh. Så här stod det på kritiklappen:

"En härlig hane. Mycket maskulin med ett ädelt och könspräglat huvud. Bra ögon. Bra öron. Utmärkt nosparti. Flott torr hals. Bra manke. Stark rygg. Bra kors. Härlig bredd i låret. Markerat förbröst. Lång bröstkorg. Utmärkta ben och tassar. Rör sig flott och stabilt. Härligt temperament."

I gruppfinalen blev sedan Dexter med handler Helena Sirén placerad på andra plats! En dalmatiner knep förstaplatsen för gruppdomaren Anders Morelius. Stort grattis till Dexter, matte Ulrika, husse Jonas och handler Helena!

Nedan följer några fler bilder från dagen:

Karin Persson, Westways kennel, och Effyh (SUCH Corleos Collection) i väntan på bedömning.

Karin och Effyh framför domarbordet. Effyh blev andra bästa tik och fick sitt andra CACIB. Grattis till er båda!

Fine, fine Lex (SUCH Emoyenis Grand Zuberi) och matte Tina framför domarbordet.
Här är länken till Lex hemsida: www.ridgebacks.se

Smilla (SUCH Jupi-Lis Isolde) var vacker som en dag när hon stod framför domarbordet.
Hon blev femte bästa tik. Grattis Sanna och Smilla! Här är länken till Smillas hemsida: members.chello.se/smillassida

Planen för Carmen, Catharina och mig var att vi skulle ha varit på den internationella utställningen i Nyköping i dag, men eftersom Carmens tass inte var riktigt okey efter gårdagen valde vi att hoppa över utställningen i dag. Lite tråkigt eftersom domaren Dan Eriksson gillade Carmen när vi var i Ransäter, men självklart måste hälsan gå först. Och självklart kommer vi igen! :-)

13 augusti 2006

Roza blev BIS-2 Veteran i Ronneby

Roza (SUCH NUCH Hayawani Zerafina Moyo) och jag slog till även denna helg med en BIS-placering i veteranfinalen. Ur en stor grupp med BIR-vinnande veteraner på den internationella utställningen i Ronneby sållade domaren Anthony Moran fram Roza till en
BIS 2-placering!

Det känns otroligt kul att hon har lyckats få så framskjutna placeringar båda de gånger som hon har ställts ut i veteranklass. Och för mig var det precis lika roligt att visa henne i dag som det var i Ransäter. Hon är så makalöst pigg och alert, fullt i klass med en halvgalen junior :-), och jag har aldrig någonsin sprungit så fort i en utställningsring som jag gjorde i veteranfinalen i dag. Det är som att det inte finns någon övre gräns för hur snabbt Roza kan trava - ökar jag farten så ökar hon bara steglängden i vad som känns all oändlighet. Som handler är det fantastiskt att få uppleva den känslan, särskilt med en veteran som dessutom råkar vara min favorit-tik alla kategorier. Domaren i rasringen, Tapio Eerola, gav Roza ett CK men ingen placering i bästa tik-klassen. Men han fick ju ganska bra svar på tal senare av Anthony Moran i veteranfinalen... ;-)

Kan inte låta bli att lägga ut den här bilden också på tjusiga Roza :-).

Carmen (Hayawani Kambala Rangi) var också med i Ronneby, men eftersom hon hade skadat sig i en tass kunde hon tyvärr inte delta. Minst sagt snopet, men vi kommer igen.

På utställningen träffade jag Pentis son Zingo (Affinity Hills Red October), som var där och tittade tillsammans med sin matte Sofie och husse Marcus. Zingo var så otroligt fin och trevlig! Väldigt vänlig med många blöta pussar på lager, välkonstruerad på alla håll och i jättefin kondition. Förra gången jag träffade Zingo var på Ronnebyutställningen 2004, och då var han en liten valp. Nu är han en oerhört stilig och glad kille, som är helt harmonisk och lever ett härligt liv på en gård i Blekinge.

Som jag även har visat på bilder tidigare är Zingo dessutom fruktansvärt lik Pappa Penti. För mig känns det jättebra att få se med egna ögon att Penti lever vidare i så hög grad genom sina valpar. Det blir som bekräftelser på att även om Penti inte finns kvar hos mig, så finns många delar av honom kvar hos andra. Och jag märker också att mattarna och hussarna uppskattar det väldigt mycket.

En annan kanonhärlig kille som också var och tittade på utställningen tillsammans med sin matte Lena och husse Martin var Nisse (Hayawani Dodo Sikelele). Jag har träffat Nisse flera gånger tidigare, men jösses vad han hade ränt i väg i storlek sedan sist! Nu, vid tio månaders ålder, är han inget annat en vrålsnygg hund-hunk :-). Sitt helt underbara sätt har han givetvis kvar. Han såg ut att tycka att allt på utställningen var helkul och att alla människor skulle få minst tre blöta pussar var av honom. Och det kan inte finnas en levande själ som kan motstå denne charmknutte :-).

Sist men inte minst vill jag gratulera Carmens vackra syster Singoalla (Hayawani Kamilika Rangi) till cert och SUCH i går i Askersund! Dessutom blev hon bästa tik och BIM på Askersundsutställningen i dag. Stort grattis till Singoalla och matte Eva Mustad!

30 juli 2006

Värmlandshelg med Roza och Carmen

Den här helgen har Catharina Tandefelt, Roza (SUCH NUCH Hayawani Zerafina Moyo), Carmen (Hayawani Kambala Rangi) och jag tillbringat på nationell utställning i värmländska Ransäter. Det har varit en kalashelg på många sätt. Men höjdpunkten var när Roza blev BIS-3 Veteran i en veteranfinal med över 25 deltagare! Bilden ovan är från det härliga ögonblicket. I rasbedömningen blev Roza dessutom totalt femte bästa tik av 23 tikar.

Roza var glad som en lärka och sprang som en gasell både i rasringen och sent på eftermiddagen i veteranfinalen. Ovan syns bildbevis på att både Roza och jag hade lika roligt och likadana flin i nyllet i veteranfinalen :-). Det är höjden av handlerlycka att få springa in med en veteran klockan 16.30 en smällvarm utställningsdag och inse att man måste bromsa hunden i travet eftersom hon är för snabb! :-) Roza har alltid tyckt att utställningar är vansinnigt roligt, och de takterna har inte försvunnit bara för att hon har passerat sjuårsdagen.

Carmen och jag hade också en väldigt bra dag i utställningsringen. Det var premiär för Carmen i öppenklassen, som denna dag var oproportionerligt stor: hela 15 av totalt 43 anmälda ridgebackar gick i öppenklass tikar. Så där var det stenhård konkurrens... Carmen blev först tvåa med CK i öppenklass, och sedan totalt tredje bästa tik. Fina, fina Carmen!

För min egen personliga del blev jag jätteglad över att domaren Dan Eriksson en stund efter bedömningen sa till mig att "om det hade funnits ett pris för bästa handling så hade du fått det". Den kommentaren var verkligen oväntad, och den värmde mycket!

Bästa tik, bäst i rasen och BIG-3 blev SVCH NVCH Pendezas Abedemi Fasili med matte och ägare Veronica Zetterberg. Stort grattis till er! Här följer resultaten:

BIR: SVCH NVCH Pendezas Abedemi Fasili (cert)

BIM: CH Mankoyas Great Gambo

Andra bästa tik: CH Dea Decoras Biscuit

Tredje bästa tik: Hayawani Kambala Rangi

Fjärde bästa tik: Zaragambas Zoya

Femte bästa tik: CH Hayawani Zerafina Moyo

Andra bästa hane: Pendezas Abedemi Fogo (cert)

Tredje bästa hane: CH Evergraces Gladiator Phoenix

Fjärde bästa hane: Zaxxons Prince Bosco

Femte bästa hane: Caineabels Red Eraz

Och så några fler bilder från helgen:

Raden av veteraner bestod av över 25 hundar. Vann gjorde japanska spetsen DKUCH INTUCH KBHV-01 NORDUCH NORDV-02 SV-03 Jappetits Floy´ina-Lee Of Floy, och på andra plats kom akitan (som står bakom Roza på bilden ovan) SUCH Viva Swartz Black-Adder.

Veronica Zetterberg och hennes BIR-vinnande tik i gruppfinalen.

Mina älsklingsvovvar Carmen och Roza var tämligen trötta efter resan till Värmland i går, och de knoppade snabbt in i samma soffa på lördagskvällen.

27 juli 2006

Kevin och Maddox på besök

Den senaste veckan har jag haft två hundar på besök här - dock inte samtidigt... I helgen var Kevin (SVCH Monomotapas Kevin) här. Han är nio och ett halvt år nu, och varje gång jag träffar honom slås jag av hur pigg och ungdomlig han är. Det är som att han liksom aldrig har blivit äldre än typ två år :-). Härligt, tycker jag, för då är ju chansen större att de håller sig alerta långt upp i åren. Det är Kevin ett levande bevis för! Kanske en tröst för er som har halvtokiga fyraåringar och som tycker att det är dags för dem att bli vuxna... :-) På bilden ovan har stilige Kevin nyss badat i en tjärn i skogen.

Och att rulla i gräset är inte så dumt heller, sa Kevin.

Från och med i går till och med i morgon är Maddox (Rex Ventors Maddox) hos mig medan hans matte Tina och ridgebacken Lex är i Danmark. Maddox är fyra och en halv månader gammal, och definitivt den coolaste ridgebackvalp jag någonsin har träffat. En av de sötaste också! :-) Och han är så otroligt snäll och mysig. Nu när det är bastuvarmt och han samtidigt håller på att byta tänder, verkar han tycka att det bästa är att sova, bada och ligga i gräset. En sann livsnjutare, med andra ord :-). Nedan följer fler bilder på kalasmysige Maddox. Gissa om jag är valpsjuk nu... Kan det inte bli januari snart???

 

 

 

15 juli 2006

Penti-sonen Zingo hälsar från Blekinge

Pentis son Zingo (Affinity Hill´s Red October) har skickat en sommarhälsning. Superstilige tvååringen Zingo lever livets glada dagar med matte Sofie Berg och husse Marcus Trellman hemma på gården utanför Karlshamn. Här är länken till deras hemsida:

www.tubbarp.se

Man kan inte bli annat än jätteglad när man ser att ens hanhund har fått en så här fin son!

Vill passa på att puffa lite för de nya sidorna Foton 10 och Foton 11 här på hemsidan. Jag har köpt en ny kamera, så det är nog på plats med en liten varning för att bildterror kan komma att vänta er, mina kära besökare! :-) Det är ju så fruktansvärt roligt att fotografera när man har nya grejer, så nya fotosidor kommer troligtvis att dyka upp här med jämna eller ojämna mellanrum framöver. Hoppas att ni står ut... :-)

9 juli 2006

Systrarna gjorde succé igen i Tvååker

Även i dag var vi på utställning i Tvååker, och jag visade Carmen (Hayawani Kambala Rangi). Det blev ett svårt val för domaren Kurt Nilsson när han skulle välja mellan Carmen och hennes syster Singoalla (Hayawani Kamilika Rangi) till förstaplatsen i unghundsklass. Efter jag vet inte hur många springvarv och hur mycket synande som helst vann till slut Singoalla klassen före Carmen. Totalt deltog sju tikar i unghundsklass.

I bästa tik-klassen blev det för andra dagen i rad vinst för Singoalla (som i dag fick både cert och CACIB), och denna gången blev Carmen andra bästa tik. Även BIR- och BIM-bedömningen blev en slags repris på i går för Singoalla, för hon blev bäst i rasen i dag igen. Helt makalöst att lyckas med den bedriften två dagar i rad! Bäst i motsatt kön blev i dag Lex (SUCH Emoyeni´s Grand Zuberi). Grattis till Eva och Singoalla och till Tina och Lex, och tack till er alla fyra (och Maddox med) för mycket trevligt sällskap under eftermiddagen och under finalerna! Singoalla blev tyvärr oplacerad i gruppfinalen i dag, men jag är ganska säker på att Eva inte sitter hemma och hänger läpp för det! :-)

Så här fin blev Singoalla i dagens BIR-rosett :-).

Här pustar Singoalla, Eva Mustad, uppfödaren Catharina Tandefelt och Carmen ut efter rasbedömningen. Det fikades och skrattades, och överhuvudtaget var vi helt tagna över att det gick så bra två dagar i rad!

8 juli 2006

En tur till Skåne, och en tur till Tvååker

I mitten av den här veckan var jag i Skåne. Jag hälsade bland annat på hemma hos Anna Ottosson och Jozi (Hayawani Njozi Rayha) utanför Ängelholm. Det var så roligt att träffa dem igen för det var ett bra tag sedan sist. De har flyttat ut på landet och flocken har utökats med en schäferhane på 2,5 år som heter Gimli. Jozi har utvecklats hur mycket som helst både mentalt och fysiskt sedan jag träffade henne senast för över ett år sedan! Tack Anna, Jozi, Gimli, Annas sambo Kaj och dotter Lina för en jättetrevlig kväll!

Jag hälsade också på hemma hos Pentis son Matrix (Affinity Hills Matrix Revolution) med matte Camilla (på bilden ovan) och familj i Vejbyslätt. Matrix är nu drygt två år gammal, och han är verkligen en superhund. Han är enormt lik Penti på många, många sätt. Till exempel har Matrix, precis som Penti hade, rejält med krut men också mycket känsla i sig. Det var så roligt för mig att se att Penti har fört vidare så mycket bra till Matrix, och att Matrix förvaltar det så väl. Till det yttre är Matrix dessutom väldigt, väldigt lik Penti, och det tycker jag självklart är jätteroligt. Penti var ju min idealhund både exteriört och mentalt.

Godingen Matrix - visst är han fin?!

Under min Skånetur besökte jag även Kullaberg där Sveriges högst belägna fyr ligger. Tjusig utsikt, eller hur?

Naturen vid fyren var minst sagt storslagen, och gissningsvis var romantikfaktorn för paret till höger hyfsat hög :-).

Perfekt ställe för en eftermiddagsfika.

En runda i Båstad visade att lugnet före stormen, det vill säga Swedish Open, rådde där. Det var öde på själva centercourten, men arrangörer och sponsorer verkade annars ha fullt upp med förberedelserna inför tennisveckan.

Ett besök i Båstad utan ett besök på Danska Glassbaren är en omöjlighet. Min favorit där sedan 22 år tillbaka är Cup Silvia med en polkagris i botten, vaniljmjukglass, mintsås, chokladgrädde och ett litet rån. Slurp, sa det! :-) Och kolla in utsikten från verandan - inte många glassbarer kan stoltsera med sådana vyer från borden...

I dag har Carmen, Catharina och jag varit på den nationella utställningen i Tvååker. Jag visade Carmen, och hon blev femte bästa tik av 22 stycken deltagande tikar. Fina, fina Carmen!

Ännu bättre gick det för Carmens syster Singoalla (Hayawani Kamilika Rangi) som blev bäst i rasen med cert, och sedan kom på fjärde plats i gruppfinalen. Stort grattis till Singoalla med matte och ägare Eva Mustad! Bästa hane och bäst i motsatt kön blev stilige Stenänga Great G´s Chickory. Förutom att kennel Hayawani lade beslag på bästa tik och femte bästa tik, gick även andra bästa tikplaceringen till Hayawani - Chozi (Hayawani Chozi Zulayhka) tog den placeringen. Domaren Elina Haapaniemi var extremt noggrann, och inte mindre än 13 av 43 deltagande hundar fick tvåor eller treor. I bästa hanhundsklassen fanns bara fyra hanar kvar (varav tre champions) av 21 deltagande. När det var dags för bästa tikklassen fanns fem tikar kvar, varav tre alltså kom från Hayawani.

Så här tjusiga var Singoalla och Eva när de hade placerats som fyra i gruppfinalen.

Vi deltog även med en uppfödargrupp bestående av från vänster Tana (Hayawani Kamili Rangi), Carmen, Singoalla och Chozi. Gruppen blev bästa uppfödargrupp av två tävlande grupper. Kritiken var tämligen lysande... :-)

"En grupp mycket typriktiga ridgebacks av mycket bra proportion. Sunda hundar. Mycket typiska huvuden och fina uttryck. Samtliga hundar rör sig mycket väl. Gruppen är enhetlig och premieras med hederspris."

På bilden ovan har vi just fått veta att vi blev bästa uppfödargrupp, och uppfödaren Catharina Tandefelt (tvåa från vänster) har tagit emot hederprislappen. Vi blev så glada!

I uppfödargruppsfinalen deltog hela 31 uppfödargrupper, och det var de vanliga som blev placerade; dalmatiner, saluki, grand danois och så vidare. Vi fick ingen placering, men gissa om vi är nöjda med dagen ändå :-). I morgon åker vi till Tvååker igen för att ställa ut på den internationella utställningen där.

3 juli 2006

Utställning i Borås
och Selma på besök

Helgen som gick var en väldigt trevlig helg! I lördags visade jag Carmen (Hayawani Kambala Rangi) på den nationella utställningen i Borås. Hon blev trea med CK i unghundsklass. Fast jag inte trodde att det skulle vara möjligt skötte sig Carmen ännu bättre nu än tidigare i ringen. Hon har verkligen utvecklats till ett riktigt proffs, och det är så otroligt kul att visa henne! Hon är följsam, stabil, köttbulletokig och skitsnygg - vad mer kan man begära som handler?!

Till utställningen kom Pentis dotter Selma (Affinity Hill´s Basic Instinct) med matte Maria Gullvén och husse André Lennberth från Malmö. De var där och tittade innan de åkte vidare uppåt västkusten. På bilden ovan fikar Carmen, Catharina, Maria, Selma och André.

I går (söndag) kom Selma, Maria och André hem till mig. Vi åkte raka spåret till skogen. Då simmade Selma för första gången i sitt tvååriga liv! Hon såg så otroligt glad ut när hon simmade runt - som om hon var överlycklig över att "simspärren" äntligen hade släppt. Husse André bistod med att kasta pinnar ut i vattnet, och det tyckte Selma var kalaskul :-).

Fika i gröngräset var givet. Selma växlade mellan att jaga flugor och att titta på bullarna.

På söndagkvällen var Selma hemma hos mig medan Maria och André var på konsert med Robbie Williams. Jag passade på att ta fler bilder på Selma. Hon visade sig vara osedvanligt lättfotograferad! Det var nästan så att man kunde säga till henne att "Selma, du kan väl ta på dig den där alerta och vackra minen nu när jag ska fotografera?" och hon svarade "Jajamen, inga problem!" Nedan följer resten av resultatet :-).

 

Fina, fina Selma!

28 juni 2006

En oväntad toppenpresent

I dag fick jag ett 3,8 kilo tungt paket på posten. Paketet var skickat från Jan Ellertsson i Svängsta, som är husse till ridgebacken Chombe (Hayawani Chombe Zulayhka). Jag hade verkligen inte en aning om vad det kunde vara i paketet, så jag blev helt paff när det visade sig innehålla två flaskor väldigt fint ridgebackvin! Vinet heter His masters choice, är från Sydafrika och av årgång 2004. Tack snälla, snälla Jan för dessa flaskor - de kommer att avnjutas med andakt!

Jag fick en trevlig syn inte bara i paketet, utan även i kamerasökaren i dag. En högdräktig råget stod och betade i trädgården, så från min balkong tog jag bilderna nedan. Visst är hon fin?

Vore det inte bra att få in lite rådjursblod i ridgebackrasen - tänk vilka frambensvinklar ridgebackarna skulle få i så fall! :-)

Otroligt vackra ögon - de påminner mig om Winnies fina ögon som var så snälla och kloka.

Titta på katten på bordet - rådjuret och katten brydde sig inte det minsta om varandra.

12 juni 2006

Berg- och dalbana i Vänersborg

I lördags var Carmen (Hayawani Kambala Rangi), Catharina Tandefelt och jag på den nationella utställningen i Vänersborg. Där gick det både upp och ner för Carmen och mig. Först visade jag henne för Freddie Klindrup i unghundsklass. Där fick hon slät etta och kom på tredje plats i konkurrensbedömningen. Inte precis något att hurra över... På bilden ovan står världens vackraste Carmen vid Göta älv, som rinner längs med utställningsplatsen.

Precis efter att Carmen var klar i ringen kom Bo Wallin, som är auktoriserad ridgebackdomare, och frågade om jag och Carmen ville delta i en domarexamination efter att själva ridgebackbedömningen var klar. Som argument sa Bo Wallin med glimten i ögat att vi kunde ju i princip spara 3 x 290 kronor när vi nu alldeles gratis skulle få veta vad tre domare tyckte om Carmen. Så det sa vi självklart ja tack till. Examinationen var mycket intressant! De auktoriserade domarna Lennart Davidsson och Ove Germundsson tittade först på de tre hanar som Bo Wallin hade valt ut; Maidens Highlight Hazzan (Pentis son och tredje bästa hane för Freddie Klindrup), SUCH Emoyenis Grand Zuberi (andra bästa hane) och Shangazas All That Jazz. Sedan tittade de två domarna på de tre utvalda tikarna; Maidens Incredible Ina (tredje bästa tik), Carmen och Lionridges Lady Eliza of Mankoyas. Ove Germundsson sa då till mig att han tyckte att Carmen var jättefin. Jag uppfattade också ordet "utmärkt" många gånger när Ove Germundsson och Lennart Davidsson bedömde Carmen. Konstigt att jag bara hörde just det ordet! :-)

Sedan hämtades den domare som skulle examineras på rasen, Göran Hallenberg. Jag gissar att han då rapporterade sin bedömning till Ove Germundsson och Lennart Davidsson när först hanarna kallades in och sedan tikarna. Däremot konkurrensplacerades inte hundarna. Sedan tackades vi av domarna utan att de hade sagt till oss vad de tyckte om hundarna. Då vaknade journalisten i mig, så jag sa till Ove Germundsson "Men vad tyckte ni då?!". Då skruvade han först på sig och ville inte säga något, men då sa jag att ett av försäljningsargumenten för att vi skulle delta i examinationen var att vi skulle få veta vad domarna tyckte. Då insåg han väl att han inte kom undan, för då tittade han på Carmen och sa "det här var vår BIR-hund". Då nöjde jag mig med det :-).

Det visade sig alltså att tre domare var överens om att Carmen var bättre än både tredje bästa tik, andra bästa hane och tredje bästa hane. Catharina och jag konstaterade därför att med endast någon timmes mellanrum var det en domare (Freddie Klindrup) som inte gillade Carmen så där särskilt mycket, medan tre andra domare gillade Carmen väldigt mycket. Ibland är det bra att ha varit i utställningssvängen i nästan elva år, för då vet man att det är ingen som helst idé att tro att det ska gå att hitta en gemensam linje mellan olika domares bedömningar. Freddie Klindrups bedömning av Carmen lade vi därför omedelbart till handlingarna, men däremot sparar vi på namnen på de tre domarna som genomförde examinationen. Carmen kommer givetvis att anmälas nästa gång någon av dem dömer ridgeback! :-)

Dagens höjdpunkt var annars att Pentis son Hazzan (Maidens Highlight Hazzan) tog sitt första cert och blev tredje bästa hane! Hazzan blir mer och mer lik Penti för varje gång jag träffar honom, och förutom vissa detaljer som skiljer dem åt är nu Hazzan inte långt ifrån att vara en kopia av sin far. På bilden ovan stilige Hazzan tillsammans med uppfödaren och ägaren Ewa Stranne.

Catharina, Carmen och jag hade ingen brådska med att sätta oss i de glödheta bilarna när allt var klart i ridgebackringen, så vi stannade och tittade på finalerna. BIR-hunden SUCH Shavanos Changa Ninja (på bilden ovan) tog en kanonbra tredjeplats i gruppfinalen. Grattis Ninja och matte Lotta Malmborg!

8 juni 2006

Jägarteori och funderingar kring eftersök

PUST! I dag har jag blivit godkänd på teoridelen i jägarexamen. Det har inte precis varit en barnlek... Teorikursen började den 31 januari, och sedan dess har jag, lågt räknat, lagt runt 250 timmar (motsvarande mer än sex arbetsveckor på heltid) på lektioner och självstudier. 986 oerhört faktaspäckade sidor skulle in i skallen. Bland annat mängder av fakta om 68 olika viltslag - herregud, när jag började kursen visste jag inte ens att det fanns så många viltslag i Sverige! I huvudet skulle också fastna väldigt mycket fakta om till exempel vapen och vapenhantering, jakthundar, eftersök och lagar och regler som styr jakten. Visserligen mycket plugg, men också oerhört roligt, lärorikt och intressant. Det är liksom en helt annan sak att gå ut i skogen nu! På teoriprovet fick man ha tio fel på 70 frågor. Jag hade två fel, så jag är nöjd :-). Under sommaren väntar tre olika skjutprov med hagelgevär och kulgevär innan jag har en komplett jägarexamen.

En oväntad effekt av jägarutbildningen är att jag har kommit fram till att jag inte vill jaga. Dels vill jag inte döda djur, och dels tycker jag att risken för att något ska gå snett är för stor för att jag ska vilja ta den. Däremot har det under den här terminen blivit tydligt för mig att ridgebackar har en viktig funktion att fylla i jaktliga sammanhang, nämligen vid praktiska eftersök. Från många olika jägarhåll har jag fått veta att inte alla eftersök som borde göras görs, ibland med motiveringar av typen "det var ju bara en hare". Jägaretiken säger att allt vilt ska behandlas med samma respekt, och att underlåta att göra eftersök vid skadskjutningar är helt oförenligt med god jaktsed. Det gör mig rent ut sagt blixtförbannad att inte alla jägare i alla lägen ser till att förkorta det lidande som de själva har orsakat.

Samtidigt kan man konstatera att mängder av ridgebackägare ägnar sig åt viltspår tillsammans med sina hundar. I mina ögon är viltspår en av de absolut bästa berikningar man kan ge sin ridgeback. Viltspårandet är ju en av de få aktiviteter som vi både kan ägna oss åt i dagens samhälle och som ligger nära det ridgebackarna avlades fram för från början. Jag tycker alltså att viltspår med ridgeback är precis hur bra som helst.

Men det många inte verkar ha koll på är att viltspår de facto är en träning inför eftersök. Många ridgebackägare verkar i stället viltspåra med sina hundar enbart till den dagen när de kan skicka in sin SVCH-anmälan till SKK, och därefter möjligtvis gå provspår som ger poäng till SRRS viltspårslista. Viltspårande blir en titel bland alla andra.

Men: viltspår är som sagt en förberedelse inför praktiska eftersök, och eftersökhundar behövs. Både i samband med jakt och vid trafikolyckor. Med tanke på att inte alla eftersök som borde göras görs, och med tanke på att ridgebackarna i grunden är jakthundar, tycker jag att det är dags att tänka minst ett steg längre än till viltspårschampionat och poäng till viltspårslistan. Det är dags att vi börjar träna oss själva och våra ridgebackar inför riktiga eftersök, och dessutom se till att vi och hundarna får genomföra skarpa eftersök.

Om fler ridgebackar kommer ut på eftersök får fler ridgebackar innehållsrika liv, där de känner att de kommer till sin rätt och gör nytta. För rasen som helhet blir det en skyhög höjning av anseendet om vi kan visa att ridgebackarna kan göra stora insatser i jaktsammanhang. För det skadskjutna eller trafikskadade viltet innebär en högre grad av genomförda eftersök minskat lidande. För det är min fasta övertygelse att om jägarna har tillgång till fler riktigt duktiga eftersökshundar, kommer fler av de eftersök som ska göras också att göras.

Så tänk ett steg längre och gör en insats för din hund, ridgebackrasen som helhet, viltet och samhället: träna dig själv och din hund inte bara på viltspår, utan se också till att komma ut på eftersök.

Jag kan intyga att det finns minst 68 viltslag därute som behöver hjälp.

27 maj 2006

Mariannelund, Norrköping och Linköping

I dag har Catharina Tandefelt, hennes tik Carmen (Hayawani Kambala Rangi) och jag varit på den nationella utställningen i Norrköping. Jag åkte till hem till Catharina, Henrik och hundarna utanför Mariannelund i går kväll. Att fånga alla sex hundarna på bild samtidigt är nästintill omöjligt om man inte gör som på bilden ovan - gör ett godisregn... :-)

Jag visade fina, fina Carmen i Norrköping, men hon gick inte hem så där väldigt bra hos domaren Torbjörn Skaar. Carmen fick etta med hederspris och blev placerad som fyra i unghundsklassen. Jag skulle ljuga om jag skrev att det var ett sådant resultat vi hoppades på, men strunt samma - Carmen var jätteduktig i ringen, vi hade en trevlig dag och om några veckor tar vi nya tag! På bilden ovan står ståtliga Carmen hemma på trappan och intensivkollar vad de andra hundarna gör nere på gräsmattan.

Däremot blev det succé för pappan till den senaste Hayawani-kullen - Dexter (Hayawani Cheko Zulayhka). Han blev tredje bästa hane med cert :-). Lysande bra jobbat av Dexter och Helena Sirén (Kennel Anzantra) som visade denne snygging!

På hemvägen från Norrköping stannade vi i Linköping och träffade en av Stellas (Hayawani Nyota Rayha) och Dexters söner, Diesel (Hayawani Dondooro Sikelele), som nu är åtta månader gammal. Det var en oerhört glad, trevlig och framåt kille! Mycket energi och glädje blandat med en stor förmåga att koppla av och ett väldigt stiligt yttre - kan det bli bättre? På bilden ovan försökte jag så gott jag kunde att ställa upp denne levnadsglade kille, som inte precis hade som favoritgren att stå stilla :-).

När vi sedan hade stått och pratat en liten stund insåg Diesel att roligare än så här blev det nog inte, så han passade på att lägga sig i gräset och njuta av solen. För muspekaren över bilden!

Gosegrabben Diesel :-).

6 maj 2006

Carmen blev BIR i dag!

Vilken härlig dag det här har varit! Solen har strålat och jag har visat Carmen (Hayawani Kambala Rangi) på Skaraborgs Kennelklubbs nationella utställning i Larv. Carmen vann först unghundsklassen med fem deltagare och fick CK. Sedan fick hon cert och blev bästa tik! Som om inte det vore nog blev hon dessutom bäst i rasen av 49 anmälda :-).

Helt makalöst, särskilt med tanke på att Carmen inte är officiellt utställd sedan i juli 2005 och med tanke på att det här var första gången hon och jag befann oss i en utställningsring tillsammans. Men Carmen var så otroligt lättställd - hon var med på noterna helt och hållet och hon stod som en fura i ringen. Bäst i motsatt kön blev fine och trevlige Lex (SUCH Emoyenis Grand Zuberi). Grattis Lex och Tina! Domare var Rui Oliveira från Portugal. Bilden ovan blev tyvärr väldigt mörk, eftersom vi stod i motljus.

Här är Carmens kritik:

"Lovely head, good topline, strong quarters, nice bone,
good feet, good movement, good shoulders."

Här är Carmen och jag i ringen, medan domaren Rui Oliveira (till höger) granskar.
Foto: Lotta Malmborg.

I väntan på gruppfinalen blev det firande på klassiskt utställningsvis, det vill säga med grisöra till den duktiga vovven Carmen och kaffe och medhavda mackor till oss tvåbenta. Till vänster Carmens matte och uppfödare Catharina Tandefelt.

I gruppfinalen blev Carmen oplacerad, men det kändes inte som att det spelade någon roll. Certet och BIR:et var fullt tillräckligt för oss! :-)

17 april 2006

Påsk i hundens tecken

Påsken har varit tämligen hundlig för mig. Från skärtorsdag till långfredag var nioårige Kevin (SVCH Monomotapas Kevin) här hos mig, under tiden som hans matte var ute med polishästen och höll ordning på norrmän i Strömstad och fotbollsfans i Göteborg. Kevin och jag gick bland annat en rejäl runda i skogen. Då tog jag bilden ovan.

Och självklart fick Kevin ett märgben fullt med riktigt flôtig benmärg och med köttslamsor på utsidan. Man bör aldrig glömma bort att alla hundar är rovdjur i grunden! :-)

På påskdagen åkte jag hem till flocken Tandefelt (Kennel Hayawani). Här ligger två av de härliga hundarna i Sjövik, Carmen (Hayawani Kambala Rangi, systerdotter till Penti) och Tippen (Hayawani Ztembizo Moyo, Pentis bror) och sover gott tillsammans under köksbänken. Titta vilken skön kontakt de har med framtassarna!

I dag på annandag påsk var dags för valpträff med den senaste Hayawani-kullen, Sikelele, som nu är sex och en halv månader gamla. Valpträffen hölls på Eksjö Brukshundklubb, så träffen var i mina tidigare hemtrakter. På bilden ovan lyckades jag få med hela åtta av de nio hundar som var där på samma bild, vilket får ses som en ren lyckträff... :-) När detta glada gäng fick springa lösa for de runt som nio totalt galna och därmed fullt normala ridgebackvalpar. Försök få med dem alla på samma bild i det läget, den som kan! :-) Från vänster Daudis matte Lisa Törngren, Catharina Tandefelt och en av valpmattarna som jag tyvärr inte fick med namnet på.

På förmiddagen berättade Roger Markström, Working Gundogs, om hundens språk och signaler. Roger Markström visade dessutom hur man kan förbättra kontakten med sin hund. På bilden syns Selma (Hayawani Dekeza Sikelele) tillsammans med matte Hanna Vernersson och Roger Markström.

På eftermiddagen hade jag ringträning med valparna, vilket var himla roligt!

Här ligger Mlinzi (Hayawani Doli Sikelele) och kollar in läget.

Och här har vi Olivia (Hayawani Damisi Sikelele), som bor i Sävsjö.

Det här är Dagny (Hayawani Dakiya Sikelele).

Och här står Jönköpingskillen Dondoo och spanar in vad syskonen håller på med.
Matte Helen håller i kopplet och husse Janne sitter bakom Dondoo.

Det här är Åseda-tjejen Dunzi (Hayawani Dunzi Sikelele).

Och sist men inte minst - snarare störst av dem alla - var stilige och coola pappa Dexter (Hayawani Cheko Zulaykha). Han tog det väldigt lugnt, trots att nio av hans barn var där och stundtals var allt annat än stillsamma. Tack Catharina och alla som var med för en jätterolig dag!

11 april 2006

Jag pöser av stolthet...

Linda Parke, uppfödare och ägare av årets BIR-vinnare på Crufts, kommer att använda mitt foto från Crufts på Ch Lady Done A Bunk i en annons i majnumret av The Kennel Gazette (engelska motsvarigheten till Hundsport). Jag är omåttligt stolt över att Linda tycker att den här bilden är den finaste som någonsin har tagits på Hastle, och jag är så glad över att Linda vill använda bilden i annonsen! :-)

Hastle var förresten på utställning i helgen som gick, och då kammade hon hem sitt 21:a engelska certifikat, vilket är lika många som den tidigare rekordhållaren har. I England tar den högst placerade hunden certet oavsett om hunden är champion eller inte, så snacka om att det knivigt att ta cert där...

Här är länken till Kennel Veldtkammers webbplats:

www.geocities.com/veldtkammerr

26 mars 2006

Mängder av bilder från Crufts

För er som, liksom jag, gärna frossar i allt från Crufts tänkte jag tipsa om att
René de Hart har lagt ut mängder med fina bilder från Crufts här:

http://www.pbase.com/renedehaart/crufts_2006

22 mars 2006

Pentis dotter Selma har blivit en riktig dam

Jag har fått otroligt fina bilder på Pentis vackra dotter Selma (Affinity Hill´s Basic Instinct), som nu har hunnit bli två år gammal. Bilderna är tagna av Selmas matte Maria Gullvén. Maria har berättat att Selma nu är en riktig dam som är drottning på hunddagiset. Hon har sin egen plats högt upp i en fönsterkarm dit ingen annan kommer upp. Ska det lekas så är det på Selmas villkor :-). Hon fullkomligt älskar dagiset!

De dagliga rutinerna är viktiga, och Selma är noggrann med att påminna matte och husse om rutinerna om det sker några avvikelser, till exempel om matte eller husse inte ger Selma mat precis efter att de har kommit in genom dörren när de har kommit hem från dagis :-). Det tycker jag är helt rätta takter! Penti och Winnie var oerhört tydliga i sitt kroppsspråk gentemot mig, och det tyckte jag var himla bra. Jag brukade säga till dem att "det är bra att ni säger till vad ni vill, för hur ska ni annars få det som ni vill ha det?" Om hunden visar och man själv kan läsa av blir det ju bättre för båda parter. Dessutom har jag en känsla av att om hunden märker att kroppsspråket fungerar använder de det mer och mer, och då blir också kommunikationen bättre och bättre mellan hunden och matte/husse. God cirkel, med andra ord. Sedan är det ju inte alltid de kan få det som de vill ha det, men det är en annan femma...

Nedan följer flera bilder på fina, fina Selma. Bilden ovan och bilden närmast nedan är tagna nu i helgen, och eftersom Selma är skendräktig för tillfället är hon inte fullt lika smärt som hon annars brukar vara. Tack snälla Maria för bilderna!

Selma är så väldigt lik Pappa Penti. Det känns bra att veta att Penti lever vidare genom sina barn, och att så många av dem har blivit så lika Penti både till utseende och sätt.

 

 

11 mars 2006

Direktrapport från Crufts!

I kväll kom jag hem från den oerhört stora och prestigefyllda utställningen Crufts som hölls fredag den 10 mars i Birmingham, England. Totalt 22 000 hundar var anmälda, varav 175 ridgebackar. På bilden ovan syns från vänster BIR Ch Veldtkammer Lady Done A Bunk, BIM Ch N´Gai Zamu of Ginba´s Hero (Dodge) och Bästa valp Harvetsttrail Kiera of Imbali.

Det här var mitt första besök på Crufts, och det var definitivt en av mina maffigaste utställningsupplevelser någonsin. Catharina Tandefelt, Eva Mustad, Marie Wijkander och jag åkte till Birmingham i torsdags.

Jag skulle bli hämtad kl 13.30 i torsdags, men eftersom jag hade räknat ner dagarna till den här resan ända sedan i julas stod jag och hoppade i hallen redan 12.50. Om man nu bara kunde få komma I VÄG! :-)

Jodå, i väg kom vi och laddade var vi alla fyra. En fika på Landvetter fick väntan på flyget
att gå lite fortare. Från vänster Catharina, Marie och Eva.

På det här trevliga stället bodde vi, en bed and breakfast en bra bit ut på landet utanför Birmingham. Det var typiskt engelskt med en kran för kallt vatten och en för varmt, och rejäl engelsk frukost med ägg och bacon och diverse oidentifierbara, fettstinna grejer :-). Väldigt hemtrevligt! Där bodde även de övriga i vårt sällskap; Gill Lawless (innehavare av Kennel Faahac, hade med sig ridgebackarna Ambaa och Fiyaa) och Toni Agnew (innehavare av Kennel Mwenga, hade med sig ridgebacken Robyn) från England, och Katja Siebers (hade med sig ridgebacken Dodge) och Mary Joshua från Holland.

På torsdagkvällen bjöd Marie allihop på alldeles riktig champagne. Vi hade nämligen en del innestående firande att ägna oss åt. Jag visade ju fram Maries tik Sarah till två cert på fyra dagar i januari, och ett bättre tillfälle än det här att fira certen går ju bara inte att uppbringa. Ambaa (Hayawani Kamambaa to Faahac) tyckte att det var hur kul som helst med så mycket folk på rummet :-). I bakgrunden Ambaas matte Gill.

Robyn (CaineAbels Red Xclusiv for Mwenga) är brorsdotter till Penti. Hon bodde hemma hos Catharina (till vänster) under sina första tio månader, innan Robyn flyttade till matte Toni i England. Även om det kanske inte ser ut så på bilden blev det ett kärt återseende mellan Robyn och Catharina. I mitten Eva och till höger Marie.

Under tiden som vi drack champagne och babblade tittade vi även på tv-sändningar från torsdagens bedömningar på Crufts. Det här säger väl något om hur stort Crufts är; det sänds varje dag flera timmar långa program som enbart handlar om vad som har hänt under dagen på utställningen. Det var ungefär som en sändning från OS - komplett med kommentatorer som satt i soffor och analyserade dagens händelser. Ovan Toni, som är koncentrerad på tv:n.

Ambaa ville väldigt gärna smaka på de där snacksen som alla andra minsann fick av. Matte Gill ser till att hon själv får behålla åtminstone det mesta. I spegeln Eva.

Katjas hund Dodge är en oerhört stilig hane som har mängder av både utställningtitlar och valpar. Men förutom hans vackra yttre var det slående hur trevlig han var. Här ligger han och tar det lugnt vid ringside innan ridgebackbedömningen började på fredagen.

På Crufts sammanstrålade vi med Helen Mansfield och Pentis brorson Barak (Shingwidsi Tshepa Riva), som bor tillsammans med Helen och resten av flocken i England. Barak är bara 13 månader gammal och tävlade därför i klassen special puppy dog. Sju stycken var anmälda i den klassen, och Barak kom på en oerhört hedrande andraplats. Det blev stort jubel i sällskapet!

Här är ytterligare en bild på Barak. Än så länge är han gänglig som en förvuxen tonåring, men ojojoj vad snygg han kommer att bli när han blir vuxen! Extra roligt är att han är lik både sin pappa Ozzy (Ch Hayawani Zazazela Moyo), sin morbror Penti och även sina kusiner i Pentis kull hos Maiden´s kennel. Typen går helt klart igen, vilket var väldigt roligt att se.

Lite senare var det Katja och Dodges tur att gå in i ringen i öppenklass (championklass finns inte i England). Domaren föll precis som jag - och många före mig - för Dodge. Av alla ridgebackhanar som deltog på denna världens mest prestigefyllda hundutställning blev Dodge bästa hane! Gissa om glädjen stod högt i lägret nu! :-)

Här är länken till Dodges webbplats: www.ngaizamu.nl

Efter hanhundsbedömningen satt Katja och väntade på att bästa tik skulle utses, samtidigt som hon försökte ta in vad som hade hänt. Hennes (och många andras...) dröm att ens hund ska bli bästa hane på Crufts hade uppfyllts. Det är inte helt svårt att förstå att det kan ta en stund att riktigt fatta det :-).

Sedan var det Gills och Ambaas (Hayawani Kamambaa Rangi to Faahac, systerdotter till Penti) tur att gå in i klassen yearling bitch. 15 tikar var anmälda i klassen, och liksom Barak lade Ambaa beslag på andraplatsen. Oerhört kul att det gick så bra för fina Ambaa! Hon har en helt naturlig resning i kroppen, och hon är en showdog ut i klospetsarna.

Därefter äntrade Toni och fina Robyn ringen i klassen post graduate bitch. 13 tikar var anmälda, men Robyn fick tyvärr ingen placering där. Jaja, det kommer fler chanser.

I nästa klass, limit bitch, deltog Gill med vackra Fiyaa (Faahac S´Fiyaa). 18 tikar var anmälda i klassen, så det var hård konkurrens. Fiyaa fick tyvärr ingen placering, men det blev inga sura miner för det.

Bästa tik-klassen vanns senare av den här ursnygga tiken, Ch Veldtkammer Lady Done A Bunk. Därefter blev det tävlan om Bäst i rasen och Bäst i motsatt kön. Dodge tävlade alltså mot tiken ovan, och tiken blev då BIR. Dodge blev följaktligen BIM på Crufts, vilket Katja givetvis blev helt överlycklig över!

Här kommer bilden igen :-). BIR till vänster, BIM i mitten (Katja med Dodge) och bästa valp till höger.

Här är en annan stilig hane som också deltog under dagen, Godolphins Blazingsun, född 13 augusti 2003. Han blev tvåa i klassen post graduate dog.

Här en svenskfödd men nu Englandsboende stilig hund, Evergraces Magic Maestro at Lilongwe. I bakgrunden domaren B Reynolds-Frost. Maestro blev tvåa i klassen limit dog.

Här en hane med ett i mina ögon mycket fint huvud,
Mashima Bashiri född 28 april 2003.

Här en av Europas starkast lysande ridgebackstjärnor, Ch Ceasar van de Jack Bulls Hoeve. Han fick en sjundeplacering i öppenklassen. Tyvärr blev Ceasars ögon gröna på bilden. Ljuset inne i hallen var verkligen konstigt, för blixtljuset blev liksom "uppätet" och det nådde följaktligen inte ens en tredjedel så långt som det brukar göra. Därav de konstiga färgerna och det dåliga ljuset i många av bilderna...

För fullständiga resultat från Crufts, klicka på den här länken:

http://www.the-kennel-club.org.uk/crufts/cruftsframe.html

Gill ansvarade för Midlands and Northern Rhodesian Ridgeback Club´s försäljning av ridgebacksaker. Det gjorde hon så bra att när dagen led mot sitt slut fick klubben priset "bästa rasklubbsstånd" av 24 stycken i hound-gruppen. Priset bestod av den tjusiga statyn i glas som ligger i den blå kartongen.

Tre trötta men väldigt, väldigt nöjda åskådare vid ringside: Marie, Catharina och Eva. Fredagkvällen ägnade vi alla åtta i sällskapet åt att äta gott på den lokala puben och återigen fira i lite champagne - denna gång för Dodge och Katjas otroliga prestation när Dodge blev bästa hane, liksom för de andra hundarna som också skötte sig så fint och fick så fina placeringar. Tack för ert väldigt trevliga sällskap på en resa som jag aldrig kommer att glömma!

Mina samlade intryck av Crufts är att det var ett otroligt bra arrangemang där allt fungerade hur smidigt som helst. I ringen fungerade mycket på samma sätt som i svenska utställningsringar, och precis som i Sverige varierade nivån på både hundar och handlers högst avsevärt. Det var alltså inte alls så att alla hundar och handlers var kanonbra. I England finns mängder av utställningar som är Crufts-kvalificerande, och det är dessutom betydligt fler hundar på varje utställning som blir kvalificerade jämfört med den enda utställningen i Sverige som är Crufts-kvalificerande (Stora Stockholm). Som svensk utställningstok var det därför bra att få Crufts avdramatiserat. Skulle jag någon gång få chansen att åka dit och visa min egen eller någon annans hund skulle jag göra det utan att blinka!

5 mars 2006

Vintervovvar

I dag har jag hälsat på hemma hos Marie Wijkander (Kennel Inanda Mellberg) och alla hennes hundar. Vi gick en härlig, vintrig promenad nere vid havet och hundarna sprang som galningar. Tyvärr var det inget fotoläge eftersom det snöade, men jag tog några bilder inomhus i stället. Ovan sitter Winston (Inanda Mellberg Winston) och håller koll på läget från sin favoritplats i trappan. Vad skådar hans västra öga - är det inte semlor?

Amber (Rekaylahn Amber) tog mer än gärna igen sig i biabädden
bredvid elementet efter allt kutande på promenaden.

Tioårige gentlemannen Churchill (Orangelad) var svårfotograferad, för han stod bokstavligen och tryckte sig emot mig hela tiden - han tyckte att det var så makalöst skönt att bli kliad och klappad :-). Matte Marie fick locka honom allt hon kunde för att han skulle hamna åtminstone en halvmeter ifrån mig. Churchill var inte det minsta intresserad av att medverka till det :-).

Vackra Clementine (Lionesque Clementine) tog det, liksom Amber, lugnt i biabädden. Både Clementine och Churchill är födda i Sydafrika och tillbringade sina första år där tillsammans med matte Marie. Nu lever de ett mycket behagligt och hundvänligt liv på gården Mellberg.

18 februari 2006

Klistrad framför skärmen

På norska ridgebacksällskapets hemsida hittade jag en länk som fick mig att fastna
framför datorn i flera timmar. Här är länken:

http://www.westminsterkennelclub.org/2006/video/breed/index2.html#hound

Den ser inte mycket ut för världen, men om du är utställningsintresserad kommer du troligtvis att bli alldeles till dig :-). Länken går till Westminster Kennelklubbs utställning i Madison Square Garden i New York den 14-15 februari i år.

På sidan ovan finns filmer med alla rasbedömningarna och BIS-finalen. Alla 2 500 hundar som deltar har titeln Amerikansk Utställningschampion. Om jag har förstått saken rätt är det dessutom så i USA att alla som visar hundar på utställningar är proffshandlers. Nivån på handlingen är alltså genomgående skyhög. På filmen som visar ridgebackbedömningen ser man därför 39 amerikanska champions som var och en handlas av en proffshandler. Makalöst maffigt! Gissa om jag sitter och memorerar alla knep de har för sig...! Ett extra tips: titta även på BIS-bedömningen. Begreppet show har uppenbarligen en helt annan innebörd där än här!

I övrigt har jag varit på hundkurs utan hund i dag. Väldigt tomt utan Penti och Winnie, men ack så lärorikt när man kan koncentrera sig helt på själva innehållet och på att titta på hur de andra gör. Kursen hölls av Roger Markström, Working Gundogs (där Penti-prinsen förresten är omslagspojke just nu), och handlade om hur man med hjälp av enkla och annorlunda tekniker bygger upp en fenomenal kontakt med sin hund. Otroligt bra kurs som de flesta kan ha stor nytta av - rekommenderas varmt.

12 januari 2006

Söndag med Kevin

I dag är Kevin (SVCH Monomotapas Kevin) hemma hos mig. Hans matte är polis och jobbar på rytteriet, och i dag är hon och polishästen ute och ser till att fotbollssupportrarna sköter sig. Under lugnare arbetsdagar är Kevin med sin matte på jobbet - det vill säga i polisstallet - så han är den enda hund jag vet som luktar häst i stället för hund :-).

Så fort Kevin kom hit i dag fick han ett rejält märgben. Det sa han inte nej tack till...

Därefter provlåg han soffan, och jodå - den var ganska skön, meddelade han.

Sedan gick vi ut på en riktig långrunda i solskenet. Kevin är av den större
modellen, så att stå och se pampig ut har han inte svårt för.
Visst är han fin?

Återstoden av dagen kommer nu att ägnas åt gosande i soffan medan
jag pluggar i mina jägarböcker (det är väldigt mycket att läsa, kan jag berätta),
två mål mat för Kevin, ytterligare ett märgben och sedan ännu en rejäl långrunda.
Förhoppningsvis kommer Kevin att tycka att dagen har varit lika bra
som jag tycker att den är :-).

5 januari 2006

Catharina och Carmen på besök

Den här helgen har jag haft besök av Pentis uppfödare Catharina Tandefelt (till vänster på bilden) och hennes otroligt fina tik Carmen (Hayawani Kambala Rangi), som är systerdotter till Penti. Carmen och jag har gått på handlerkurs både lördag och söndag. Tack båda två för att ni kom hit - det var så trevligt!

Fina Carmen.

31 januari 2006

På väg mot jägarexamen

I kväll har jag börjat på Jägarskolan. Det är en utbildning som leder till jägarexamen om man pluggar ordentligt och siktar rätt på skjutproven. Anledningen till att jag vill ta jägarexamen är att jag tillbringar så mycket tid i skogen, och därför vill jag lära mig mer om djur och natur. Dessutom umgås jag en hel del med jägare och jag har varit med på en del jakter genom åren. Det är både spännande, trevligt och lärorikt så nu vill jag också ta jägarexamen. Dessutom hoppas jag ha nytta av utbildningen i mitt fortsatta hundliv. Utbildningen kommer att pågå ända fram till sommaren. Det här känns verkligen som ett bra sätt att utnyttja min hundlösa mellanperiod.

23 januari 2006

Två hundar på en dag

I dag har jag haft en mycket trevlig dag med två hundbesök här hemma hos mig. Eftersom jag jobbar hemifrån har jag stora möjligheter att agera hundpassare åt mina kompisars hundar, och det gör jag väldigt gärna. Först ut var labradoren Maats, snart 11 år, som var här under några timmar medan hans husse och resterande hundflock var ute och roade sig i skogen. Maats parkerade sig gladeligen i soffan. I över en kvart låg han blickstilla med alla fyra benen i vädret och gav ifrån sig ett sådant där "spinnande" ljud som hundar gör när de tycker att livet är alldeles särdeles behagligt. Jag tolkar det som att han tyckte att det var helt okey att ligga där och bli klappad på magen, och att jag gärna kunde få hålla på med det typ hur länge som helst... :-)

Några timmar efter Maats besök kom Tassa (Stenänga Ghali Basha) hit, eftersom hennes matte behövde åka till Skåne. Efter att Tassa och jag hade gått en rejäl promenad var det hennes tur att parkera sig i soffan. Även om Tassa är Tassa och inte Penti eller Winnie, så känns det ändå lite extra bra att ha en ridgeback i soffan igen. Tassa stannar tills i morgon, så om jag har riktig tur får jag dessutom trängas med en ridgeback i sängen igen :-).

I dag blev det, helt otippat, en favorit i repris. Sarah (Inanda Mellberg Sarah-Nala) tog sitt andra cert på två raka utställningar! Först vann hon öppenklassen med 14 anmälda, och sedan slog hon till med en fjärdeplats i bästa tik-klassen. Eftersom de tre som kom före Sarah var champions, gick certet till Sarah. I dag var konkurrensen om möjligt ännu hårdare än i torsdags. 38 tikar var anmälda i dag.

Sarah har varit så himla duktig, så glad och så alert båda utställningsdagarna, och det är verkligen vansinnigt roligt att visa henne. Och så är hon en riktig pussgurka som överöser mig med kärlek för att övertyga mig - Miss Frolic i Sarahs ögon - om att hon är världens bästa vovva. Och det bekräftar jag gärna :-). Så vi har det mycket trevligt tillsammans! Här är Sarahs kritiker från de båda utställningarna:

Torsdag 5 januari, domare Seamus Oates:

"Very sound female in very good condition. Nice head. Good earset, nice eye and good bite. Strong neck, straight front, deep chest, nice level topline, strong hindquarters. Very free-moving."

Kv1, Kk1, Btk1, Ck, Cert, BIM

Söndag 8 januari, domare Hans Lehtinen:

"En stor men mycket välbyggd tik. Snyggt huvud. Vackert uttryck. Utmärkt kroppsform, bra ben och vinklar, rör sig med snyggt steg, lagom av allting."

Kv1, Kk1, Ck, Btk4, Cert

Grattis till Marie Wijkander, Inanda Mellberg Kennels, som både har fött upp och är matte till en så trevlig och fin hund!

5 januari 2006

Tillbaka i hetluften

Jag och Sarah (Inanda Mellberg Sarah-Nala, ägd av Marie Wijkander) har i dag haft en minst sagt bra start på 2006. På den nationella utställningen här i Göteborg vann Sarah först en stor öppenklass, och sedan gick hon och blev bästa tik och bäst i motsatt kön! Därmed fick hon också sitt första cert. 32 tikar var anmälda, och med ett visst bortfall borträknat gissar jag att det var åtminstone 27 tikar som deltog. Tung konkurrens, med andra ord... Grattis till Rex Ventors Ikaros som blev bästa hane och bäst i rasen!

Det var så roligt bara att vara med på en utställning igen efter alla tråkigheter som har hänt, och att det dessutom gick så himla bra var helt underbart. Här finns en handler som är mycket nöjd med dagen! :-)

Men så hade jag ju också trevligt sällskap. Från vänster Eva Ullbro med Smilla (Inanda Mellberg Diana), Anette Frosch med Amber (Rekaylahn Amber), Marie Wijkander med Sarah och Eva Mustad med Singoalla (Hayawani Kamilika Rangi, tredje bästa tik i dag). Vi ses på igen på söndag - då ska vi på´at igen! :-)