Henry var en glad kille som alltid såg till att jag hade det bra och att inget obehagligt hände mig. Med andra ord; en riktig klippa som inte tvekade att ta hand om flocken.

Henry föddes den 7 juni 1995 hemma hos Ewa Stranne som är innehavare av Maiden´s kennel utanför Trollhättan. Henrys första levnadsår var en riktig pärs, för han var betydligt mer vild än tam. Allt i livet var så himla fantastiskt roligt, tyckte han, och allt skulle undersökas NU och helst på egen hand! Tack och lov lugnade han ner sig med tiden, och i fyraårsåldern började han faktiskt bli ganska vuxen... Men även som vuxen kunde han glömma sin ålder och bli som en unghund igen, men då tyckte jag bara att det var roligt när han gjorde det. Fram till och med att Henry var fyra år (sommaren 1999) bodde även Henrys före detta husse Ulf med oss.

 

Henry tyckte att det var otroligt kul när vi fick besök, och gäster hälsades välkomna med stor frenesi från Henrys sida. Men besökarna skulle bli insläppta av mig. Folk som var på fel ställe vid fel tidpunkt hade han inte mycket till övers för. Ett flertal skummisar blev så skrämda av Henry när de var ute på rövarstråt att de tappade talförmågan.

Henry Hund hängde gärna med på allt möjligt - bara han fick vara med så var han nöjd.
Han var bland annat en van seglare!

 

Henrys officiella meriter var av lite skiftande sorter:

- Godkänt karaktärsprov

- MUH-testad

- Godkänt anlagsprov i viltspår

- Två cert och ett mycket stort antal CK:n från utställningar

- HD- och AD-röntgad utan anmärkning

Som vuxen var Henry en väldigt, väldigt snäll och godmodig hund som ville ha lugn och ro, sällskap av mig och Winnie och många skogspromenader. Det fick han, och han verkade ganska nöjd med livet.

 

Så här såg Henrys stamtavla ut:

Maiden´s Bronze Bacchus S39767/95	NordUch Mwenga Kintu Mwingereza S65582/91	GBCh Iannto of Janak KCSB5752BY
		Janak Lady Eleanor of Mwenga KCN4348902 N03
	SuCh NuCh Evergraces Sweet Marilyn Monroe S24006/90	SuCh Djungelkattens Big Box Bossi S37454/88
		SuCh Evergraces Lady Janice S44339/86

 

~

Den 13 juni 2002 fick min älskade Henry somna in. En och en halv vecka tidigare hade han drabbats av den obotliga och brutala sjukdomen malignt lymfom. Trött av sjukdomen, men innan de svåra plågorna hann komma till honom, fick Henry somna in för gott alldeles intill mig i köket hemma hos uppfödaren Ewa.

Sorgen och saknaden som jag känner efter honom tänker jag inte ens försöka beskriva i ord. Jag vill i stället citera ur "Vara vänner" för att på så sätt ge en bild av min och Henrys relation. Och därmed också ge en bild av vad jag förlorade när Henry gick bort.

"Jag behöver dig som vän att tala med
för jag vet att du kan lyssna och förstå vad som än händer.

Du tar del, finns när du behövs.

När jag skrattar och är lycklig vill jag dela all min glädje just med dig.
Delad glädje, dubbel glädje, och jag vet att du vill dela allt med mig - du är min vän.

Vara vänner är ändå det bästa av allt, man behöver en vän när det blåser kallt.
Vara vänner betyder så mycket ändå, för en vän stannar kvar när de andra bara går.

Du har sett mig trött och nere, du har hjälpt mig så gott du kan, du har ställt upp.
I en värld som nästan skrämmer har du gett mig lite trygghet,
lite hopp - hjälpt mig tänka om.

Jag vill följa dina tankar, söka tyda alla drömmar som du drömt.

Vara vänner är en gåva som man fått
och måste vårda mycket ömt - och du är min vän."