Penti var en oerhört trevlig, stabil och stilig ridgebackkille. Han föddes den 2 juni 1999 hemma hos Catharina och Henrik Tandefelt på Kennel Hayawani. De första tre och ett halvt åren av Pentis liv bodde han hemma hos dåvarande hussen Claes. Därefter, i februari 2003, inledde Claes och jag ett hundsamarbete som innebar att både Winnie och Penti var antingen hos Claes eller hos mig. Eftersom Claes jobbade oerhört mycket innebar samarbetet att Penti slapp vara ensam, att Penti och Winnie alltid hade sällskap av varandra och att både Claes och jag alltid kunde räkna med varandras hjälp med hundvakt om det behövdes. Det här var alltså en väldigt bra lösning för alla oss inblandade. Nu hör det ju till saken att Penti och Winnie till allra största delen var hos mig eftersom jag jobbar hemifrån - så gissa om jag var nöjd med att förutom att ha Winnie dessutom få ha hand om Penti så mycket!

I april 2004 hade Claes jobb tagit överhanden över hans liv, och då flyttade Penti hem till Winnie och mig för gott. Vid den tidpunkten var Penti, Winnie och jag redan ordentligt "ihopflockade", så omställningen blev minsta möjliga för oss tre. Efter det blev vår treenighet blivit hur tajt som helst. Precis som när Winnie kom till mig och Henry, kändes det som om Penti alltid hade varit hos mig och Winnie.

Penti Prins var precis sådan som jag vill att en vuxen ridgebackhane ska vara. Han var orädd, stabil, självständig, hade stark flockinstinkt, var vänlig, gosig och lekfull. Han var helt enkelt världens bäste vovve - och Winnie var väldens bästa vovva.

Pentis favoritsysselsättningar var att springa lös i skogen, att viltspåra, umgås med höglöpande tikar, apportera dummies i vattnet, busa med Winnie och att bli kliad och klappad på huvudet av matte i sängen innan han somnade bland bolstren. Mat var däremot inget stort intresse i Pentis liv - vissa dagar tyckte han att han klarade sig helt utan den varan...

Prinsens officiella meriter var följande:

- MH-testad med godkänt skottprov

- Svensk, norsk, dansk och nordisk utställningschampion

- Svensk viltspårchampion

- Friröntgad på höfter och armbågar (hd grad A, artros UA)

- Pappa till två valpkullar

Penti var dessutom fulltandad.

Pentis stamtavla

Pentis utställningskritiker

Pentis MH-protokoll

Kullen hos Maiden´s kennel 2002

Kullen hos Affinity Hill´s kennel 2004

~

Den 30 oktober 2005 fick min älskade Penti somna in för gott. Efter fyra månaders oförklarlig och fruktansvärd sjukdom uppstod ett akutläge som gjorde att jag inte hade något annat alternativ än att låta avliva honom. Ett alldeles för kort hundliv och en alldeles för lång och plågsam sjukdomstid kom därmed till ända. Det finns egentligen inga ord som kan göra rättvisa åt hur underbar Penti var, eller hur det känns att ha förlorat honom. Dessutom vid en ålder av bara sex år och fyra månader.

Penti och jag hade en själarnas gemenskap som jag kände redan första gången han och jag träffades. En höstkväll 2002 tittade Penti på mig genom hans tidigare ägare Claes bilruta, och från den sekunden visste jag att den här hunden är en på miljonen. Och det var han. Penti var den mest stabila och kompletta hund jag någonsin har träffat. Så klok, så värdig, så kärleksfull, så modig, så balanserad, så vänlig, så smart, så glad, så duktig, så beskyddande, så trygg, så djup, så talande. Penti hade fler dimensioner än man egentligen kan förvänta sig att kunna hitta hos en hund. Dessutom var han den vackraste hund jag någonsin har sett. Jag känner en väldigt, väldigt stor tacksamhet gentemot Claes för att Penti fick flytta hem till mig och Winnie.

Pentis och min kontakt var som sagt en själarnas gemenskap - vi förstod varandra så otroligt väl och vi stod varandra så nära, så nära. När jag förlorade honom stod jag som ett ledset frågetecken och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ingen Penti att gå i skogen med, höra ihop med, busa med, krama och pussa på, spåra med, tänka på samma sak samtidigt med, åka på utställningar med, trängas i sängen med, känna sig trygg med, prata med eller bara vara med. Vi upplevde så mycket roligt tillsammans, och alldeles för tidigt tog det roliga slut.