Winnie var en stolt dam född den 20 juli 1994 hemma hos Ewa Stranne, som har
Maiden´s kennel utanför Trollhättan. Fram till och med mars 1999 bodde Winnie hos Irene Samuelsson och hennes familj i Fotskäl. Irene är uppfödare av norfolkterrier, och att ha en stor flock med terrierar runt omkring sig blev lite för mycket för Winnie. Hon ville ha lugn och ro, och därför tog jag och Henry Hund emot henne. Med öppna armar, för Winnie var en enormt trevlig hund som smälte in väldigt väl hos oss. Det tog dock ett litet tag innan vi hade hittat en ny balans i flocken. Vi var ju alla tvungna att komma underfund med var vi hade varandra. Men vi blev väldigt väl sammansvetsade och det kändes som om Winnie alltid hade varit här.

 

Winnie var en genuin livsnjutare som gillade att ta det lugnt, att äta, sova och gosa. Men hon styrde över Henry med järnhand, och hon styrde definitivt över Penti också. Om än med lite mjukare hand, eftersom Penti var en mjukare hund än vad Henry var och därför höll Winnie inte Penti i lika hårda tyglar. Att gå långa skogspromenader var en av Winnies favoritsysselsättningar även på äldre dagar. Soffan var annars hennes givna plats när hon tog det lugnt. Bäst tyckte hon att det var när jag låg bredvid henne där.

Winnies officiella meriter var följande:

- Godkänt karaktärsprov

- MUH-testad

- Ett flertal reserv-CACIB och CK:n från utställningar

- HD-röntgad utan anmärkning

Ett extrakul utställningsminne: På Winnies sista utställning, i Hässleholm i maj 2005, var hon nästan 11 år gammal. Winnie blev då femte bästa tik och slog därmed ut 20 tikar som allihopa var minst 8 år yngre än Winnie! Så gissa om hon höll långt upp i åren...

Winnie Vovve var väldigt följsam och smidig att hantera på alla sätt och vis. Det skulle mycket till för att hon skulle hetsa upp sig och hon hängde gärna med på diverse grejer som jag hittade på. Sergels torg eller storskogen - hon funkade lika bra överallt. Nedan en bild från en av Winnies älgjaktsdagar.

Så här såg Winnies stamtavla ut:

Maiden´s Adventure Alliazza S46412/94	SUCH Djungelkattens Dazeridged Dunkan S21454/90	AUSTCH Sandfire Thika Askari ANKCW797206
		NORDUCH INTUCH Loustigens Golden Janna S61693/84
	SUCH NUCH Evergraces Sweet Marilyn Monroe S24006/90	SUCH Djungelkattens Big Box Bossi S37454/88
		SUCH Evergraces Lady Janice S44339/86

~

Fredagen den 16 september 2005 fick Winnie sluta sina dagar. De senaste månaderna blev hennes åldersproblem allt svårare och allt fler, och till slut blev de för många och för svåra för att hon skulle kunna leva ett liv med någon form av livskvalitet. För att hon skulle slippa bli ovärdigt sjuk, lät jag henne somna in. Det blev fruktansvärt tomt utan henne.

Winnie och jag hängde ihop i vått och torrt, och hon vek aldrig från min sida. Olika skeden och människor kom och gick i mitt liv under tiden, men Winnie fanns där hela tiden och visade alltid att den hon brydde sig mest om i hela världen var mig. Vi gick så många skogspromenader, vi myste så mycket i soffan, jag fick så många blöta pussar, hon busade så mycket med Henry och Penti, hon var en så otroligt duktig läromästare i hundspråk, hon gav mig så många lovebites i näsan, hon fick mig att skratta så många gånger, hon visade en sådan klokhet och värdighet. Jag känner mig halv utan Winnie.

När Winnie hade dött fick jag fick ett kort från min kompis Pernilla. På kortet fanns en dikt av Milan Kundera. Den beskriver så bra hur det var att ha Winnie vid sin sida.

"Dogs are our link to paradise.
They don´t show evil or jealousy or discontent.
To sit with a dog on a hillside on a glorious afternoon
is to be back in Eden,
where doing nothing was not boring
- it was peace."

Jag är så tacksam för att Winnie kom till mig, att jag fick ha henne hos mig så länge och att hon var just precis den hon var. Jag saknar min älskade Wins väldigt, väldigt mycket.

Winnie 10,5 år gammal på långpromenad i skogen.